Har idag ledig dag. Hade absolut ingen lut med nånting egentligen men eftersom jag vet att jag nu borde göra något så gjorde jag det. Hämtade mina nya promenadskor som kan användas året om som jag fyndat billigt på Ellos från matkahuolto och sen så var jag till biblioteket och skulle hämta två böcker jag beställt men kom hem med en hel hög. Jag älskar bibliotek och böcker. Det är som terapi. Jag läser ganska långt allt. Förut så slukade jag deckare men nu så läser jag mycket biografier och annan skönlitteratur och lite inredning och fakta....Ni ser ju på den varierade högen vad som hitta hem. Utdraget är från en bok som heter " fotspår om hiv och om att leva" av Steve Sjöquist; det jag hittills läst så är gripande. Men vi som lever med en sjukdom som inte alltid syns utåt så känner det just sådär..kan ju säja av egen erfarenhet. Nå efter att jag varit i biblioteket så kom jag hem och tog mej en kopp detox-te (Clippers) riktigt gott, bläddrade i mina böcker och bestämde mej sen för att det härliga väder som det är idag ta en långpromenad med hunden. Så med bra musik i öronen; ett måste och med mina nya skor så bar det iväg ! Och oj vilken dag. Det var så vackert och idag var det en dag som hösten doftade. Jo hösten kommit tillbaka efter vintern som varade några dagar förra weekenden. När jag nu gick där och filosoferade och kände och upplevde så lyssnade jag då som sagt på musik. Miin musiksmak är även den varierande... som med böckerna. Men en sak som är viktigt i den musik jag lyssnar på så är orden. Jag vill höra en historia, ett livsöde nånting tillsammans med musiken. Visst lyssnar jag på instrumental musik också men mycket sällan. Iallafall så råkade det så att jag har på miin Mp3:a låtar v Kristian Meurman, en fin människa det som jag läst om honom och följt sedan han deltog i Idols för länge sen. Han har en låt som heter Mennyt som är jättefin. (han har samma diagnos som mej). Hela texten är fin men slutorden: Elän toivoen, että joskus löydän sen,rauhan sisäisen ja elämääni kauneuden" och idag så kändes det faktiskt så. Inte till 100% men nästan. Jag har ro med mej själv och jag vet bättre nu än tidigare vem jag är och vad jag kan. Och trots allt som nu skall förändras så tror jag faktiskt att det gör mitt liv vackrare. Jag hoppas det verkligen iallafall. Nå min promenad fortsatte med bra musik och många "terapi-samtal" med mej själv tack vare det. Det var som en fortsatt Detox från mitt te. Jag rebootade mej själv där i skogen och när jag kom hem så kändes allt så lätt och överkomligt. Vi människor så oroar oss för mycket tror jag. tar ut sorger på förhan och målar direkt fan på väggen istället för att se det fina och positiva som vi har omkring oss. Vi lever i ett överflöd men ändå så suktar vi alltid efter mera. Jag jobbar själv hårt på att komma bort från detta materialistiska ha begär. Mina skor behövde jag dock för jag dock för har inget som håller mej torr om fötterna just nu. Annars så köper jag så lite som möjligt nya saker. Det finns så mycket vackra och hållbara saker på loppisar, Uff etc. ännu mera skulle jagönska att skulle finnas även här på ön men kanske nåndag det också. Nåja idag har det varit en sån här min dag. Jobbat med mej själv och igen fått nya insikter om mej själv. Som Dag Hammarsskjöld skrev i sin dagbok: Den längsta resan är resan inåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar