Jag gör det iallafall, för att det hör till...

Ja det gör jag. Många saker för att det hör till fast jag inte alls vill det. För att omvärlden påverkar mej så mycket att jag inte alla dagar och gånger orkar ställe mej på barrikaderna och skrika nej jag vill inte. Nå vad är det jag inte vill. Jag vill inte sköta hushåll, usch vad det är tråkigt at städa och dammsuga och torka damm. Jag trivs i ett passligt råddigt kaos så jag dammsuger så sällan jag kan och torkar damm likaså och när jag ska göra det så bestämmer jag det direkt på morgonen att nu skall det ske. Och då får inte datorn stå på eller tv....för då fastnar jag där. Så i mitt/vårt hushåll så är det aldrig tiptop...men vi mår bra i alla fall och det är huvudsaken.
Följande sak som jag gör fast jag inte behöver är att baka. Som idag baka jag bullar för att min käre sambo tycker om mina bullar, själv klarar jag mej bra utan.

 

Så idag har jag bakat bullar frivillig och städat sådär passligt och tömt bykkorgen.

En annan sak som jag ju inte gillar så är ju att motionera sådär i träningssyfte. På promenad med hundarna gillar jag att gå och att ta en cykeltur med en bra podd i öronen men inte sådär annars men jag är bra att hitta på "effektivare" träning så jag föll i fällan och skaffade mej Sketchers tossor som aktiverar och effektiverar normal promenad och i alla fall så funkar dom på rump-musklerna för tusan jag har träningsvärk i gluttarna. Så tydligen funkar dom delvist. Helt snygga är dom och så år jag ju en rak och reslig profil när jag går för det går inte att säcka ihop när det är runt under fötterna så att säga.

Jag har inte dom effektivaste men blir eventuellt att skaffa till våren men jag rekommenderar faktiskt dessa skor för sådana som jag som nu ändå vill känna att man gör något lite effektivt.

 

Och sen för det tredje så har jag fallit i ännu en fälla....När böckerna av E L James Femti nyanser av grått kom ut så tänkte jag att nej sån där tant porr ska då inte jag läsa men vad har jag gjort ? Jo såg första delen på bibban och lånade den och nu är jag fast. Suktar i att få tag i del två och läsa. det är ju rena rama porren men så fasinerande. Inte undra på att det går bra för dessa böcker för det finns säkert mängder av otillfredställda kvinnor när deras män är fyra sekunder typen. Så då kan det  vara omväxlande att läsa lite snusk. När jag var ung eller då i början på 90-talet så fanns det ju en tidning för kvinnor som hette Cupido kanske som var motsvarigheten till herrtidningarna. Men den finns väl inte mera. Men vill ni läsa lite sånt där uppiggande så läs dessa böcker.

 

Så det här har ja gjort sista tiden.... och resultatet är att allt känns prima.

 

Och visst stämmer det här ?

 

Här igen

Jag skulle vilja kunna skriva fina inlägg om sådant som påverkar mej och omvärlden. Om politik och etiskt tänkande, rätt och fel , samhällsaktivism men det verkar bara inte vara min grej. I stället känns det många gånger som jag skriver helt nonsens men det känns också bra. Jag undviker helst att skriva något alls om jag inte på hjärtat som måste få skriva av mej. Jag undviker ganska långt själv att läsa mamma bloggar och vardagsbloggar om vad som man har för kläder på sej och liknande. Det är väl det samma som att läsa bloggar som böcker. Jag är ganska kinkig nuförtiden i mina val av böcker också. Kräver att det skall finnas innehåll och inte bara ett ända dagdrömmeri och bilder av de perfekta livet som dom flesta egentligen inte har. För det perfekta livet som byggs upp i de sociala medierna av oss alla, tål det granskning på plats ? Är allt så tip-top som vi ser på bilderna och statusfälten ? Jo visst undantag finns det vet jag. Men att göra upp en falsk bild av sitt liv på nätet när verkligheten inte alls överstämmer med den är det rätt ? Men för många av oss är det väl lättare att leva i en drömvärld. Jag erkänner mej själv hit. Inte så ofta nuförtiden som tidigare för nu har jag det bra. Trots att mitt hem inte är inrett enligt de senaste trenderna, pengarana är alltid slut. Jag har inte något toppen förhållande till mina "svär-föräldrar", jag ordnar inga tjej-middagar och har tusen olika fritidsintressen, jag är överviktig och hatar träning och diet. Men det bästa av allt att jag faktiskt accepterar mej för den jag är, för det är jag som skall orka med mej och hålla i den bilden av mej som jag gillar. Jag har kommit över det att försöka göra intryck på människor som inte egentligen bryr sej och som jag egentligen inte ens vill ha som vänner. Jag har S. och jag har en dotter som jag är stolt över och som jag anser att jag lyckats bra med trots allt som vi gått igenom. Som en terapeut en gång sa till mej i en av alla mina kriser: Ni; alltså jag och dottern, har på för kort tid gått igenom lite för mycket. Men ändå har vi överlevt.
Dessutom har jag kommit fram till att jag  slutändan är en introvert person. Det är ju lite på aktuellt ämne för tillfälle för dem som följt med i medierna.
Dagen slutkläm är väl egentligen det som jag ofta funderat på, varför ger vi ut en bild av oss själva som inte egentligen är en felaktig ? Är vi rädda för oss själva eller är det samhället som vi är rädda för ? Det fördömande samhället som är uppbyggt på normer där alla skall vara lika. Dessa normer som samhället är byggt på så göder oss med fördomar mot det som vi tror inte är accepterat. Så jag anser att vi skall vara glada för det vi har, stolta för vad vi är och stå upp för den vi är. I slutänden är det förhållandet till dej själv som är det längsta i ditt liv. Så än en gång:

                                          Från Torka aldrig tårar utan handskar.
Men i boktoppen i Sverige så har 5:2 diet böckerna gått om detta underbara epos av nutidshistoria, så vart är världen på väg.......

En sån start....

Jag skriver mera när jag inte är på topp och den här veckan börjar tydligen så. Kanske för att min lilla flicka ligger ensam sjuk i sin lilla lägenhet och jag tycker att jag borde vara där eller söka henne hem för att få sköta om henne. Men det vill hon inte, hon klarar sej. Imorgon så träffar jag henne i alla fall. Dessutom så verkar jag irritera mej på allt just nu. Mest är jag irriterad på mej själv för att jag irriterar mej på allt. Min kropp talar redan för att jag måste sakta ner och ta det lugnare. Förra veckan så pumpade min puls på över 100 lag per minut i flere dagar. Så det är ett tecken. Och nu denna irritation på allt som jag borde göra men som jag bara inte får någon start på för jag bara inte vill. Jag vill inte vara den lilla hushållerskan som håller allt i ordning och  som en fura i alla väder. Jag vill också få vara svag och inte orka med allt och alla krav som vårt normativa samhälle kräver att vi skall klara av och göra. Och jag får ju vara svag men att intala mej själv detta och ge mej den tillåtelsen är inte det enklaste. Den här duktighetsfällan för kvinnor slukar en oh sen brinner man ut. Jag är ju sådär passligt bipolär som Johanna Koljonen sa i sitt sommarprat. Med tillräckliga regelbundna vanor och sömn så ordnar det sej. Så nu står jag och balanserar igen för att hålla allt flytande. Med ett illamående i själen som skall botas så jag fyller det normativa samhällets krav igen. Idag är en sån där dag som jag ser allt mörkt och hör allt i dur. Imorgon är en annan dag. Tonåringar har svårt att hitta sin roll och hur skulle dom veta var dom ska stå när så många av oss vuxna inte heller vet ännu vem vi är och var vi står. hela livet är ett sökande och när vi levt klart så har vi då verkligen levat eller har vi bara sökt något bättre än det vi alltid har haft. Mera så skall vi väl fylla våra år med liv än livet med år. Men lätt är det inte. Det är som kärleken, den söker vi också och springer ofta förbi i sökan på något bättre. Avslutar med en dikt som säger allt.

Dalen

Ingen tog dig i handen och sa:
passa på
Detta är nu.
Dalen du ser med slingrande vatten
med gömmande skogar och mild luft
med ängar och gröna källor
denna dal bär namnet Kärlek

Ingen sa:
gå långsamt.
Akta dig att färdas alltför fort
att tro på en annan dal
en större som du hört om
det finns ingen annan
inte för dig
dröj kvar
prägla vart löv i minnet

Ingen sa:
detta är nu.
Detta är mycket
Detta är tillräckligt
Alldeles ensam sprang jag genom dalen
först när jag såg mig om förstod jag:
den såg ut så
Det var den.

 ( Solveig von Schoultz)