Ja det finns ju filmer som Äta sova dö och Eat pray love. Om jag skulle sätta namn på mitt liv nu så skulle i alla fall inte sova ingå känns det som. Äta -jo, dö-jo en dag, kärlek- jovisst , pray-jag ber inte till någon högre makt men kanske jag borde börja för att få någon ordning på allt. Jag började ju min förändring för ett år sedan. flyttade, bytte jobb. Men nu känns det igen som jag jobbar, jobbar, jobbar, går ut med hundar, kör till och från jobb, gör mat, diskar och plockar och sover någon timme. När jag är ledig så gör jag ingen allt möjligt men hittar ingen glädje i det jag gör. Så för att få någon utmaning så söker jag grupper via nätet, sökt in att studera YH kompetens, skall göra en grej på jobb och så har jag sökt om en fast befattning. Men ändå känns det som allt cirkulerar kring jobbet. Jag lever för mittt jobb, jag är mitt jobb och frivilligt har jag valt det. Varför ? För att det är en trygghet. För på jobbet vet jag vem jag är och vad jag gör i min roll som sjukskötare. Jag får svar på frågor via fakta. Jag tvivlar inte och funderar mycket mindre. Den dagen jag går i pension så då dör jag säkert för vad har jag sedan att leva för om jag inte hittat fram till mej själv då . Eller kanske jag då studerat vidare så långt att jag kan sätta mej ner och skriva mina memoarer om ett ganska så händelserikt liv både privat och professionellt. Kanske jag också då har funnit ro i ett tempel i Indien, ätit pizza i Neapel och hittat ro på Bali som Julia Roberts i Eat, Pray &Love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar