Jag lider av blogg torka. Har egentligen inget att skriva om. Eller egentligen har jag mycket att skriva om men jag vet inte om jag är tillräckligt modig. Kanske jag börjar en ny blogg där jag bearbetar den rädslan. Jag trodde jag skulle vara redo att skriva och berätta för er, men ännu är jag inte tillräckligt mogen att skriva om det jag vill för er. För jag är er rädd för er och möta er sedan i något skede. Så kanske jag gör det anonymt i ett annat forum i en annan tid.
Annars kan jag skriva om rävarnas ylande om natten i grannens rävhus. Vad ylar dom för ? Av rädsla, eller av olycka ? Lika inklämda i sin lilla bur såsom vi människor är i våra rädslor och normer.
Eller så kan jag skriva om våren som ville komma för tidigt. När Finland gick i krig sist ville våren aldrig komma. Och jag kan skriva om rädslan för Putins Ryssland, för den skrämmer mej också. Om gubbarna i vår riksdag som inte förstår att kärleken inte kan styras. Jag är stolt för en biskop som är redo att ge ifrån vigselrätten för att alla ska få bekräfta sin kärlek på samma sätt.
Ja jag kan skriva om hur många rädslor som helst som jag bär på men ändå så är jag rädd för era reaktioner. För jag är konflikträdd och är en överkänslig sensitiv människa. så jag sitter här, med gåten i min hals eller en klump i alla fall och den är inte min sköldkörtel och kämpar med mej själv för att kunna sätta fingrarna på de tangenter som skulle leda till att avskriva mej min rädsla.
För som Håkan sjunger: Man måste genom skam.
Man måste genom drömmar
Man måste dö några gånger innan man kan leva
(Håkan Hellström)
Men nu kommer det; jag kommer ut ur skåpet nu; jag är en regnbågsmamma eller HBT-förälder. Jag skäms inte för det men jag skäms för det samhälle vi lever i med dess fördomar. Nu vet ni. Jag följer Tom och Marianne Eklunds råd, kom ut som förälder när det är okej för ditt barn. Lyssna på familjeliv från förra lördagen så vet ni vem jag talar om. Och en sak kan jag säja er, denhär processen med allt som att vara bt förlder för med sej så är en lång resa men nu känner jag att jag tog det första stora steget på den stigen. På min stig mot regnbågen.......
Hit siktar jag ! Måste bearbeta mej själv och mina rädslor !
Annars kan jag skriva om rävarnas ylande om natten i grannens rävhus. Vad ylar dom för ? Av rädsla, eller av olycka ? Lika inklämda i sin lilla bur såsom vi människor är i våra rädslor och normer.
Eller så kan jag skriva om våren som ville komma för tidigt. När Finland gick i krig sist ville våren aldrig komma. Och jag kan skriva om rädslan för Putins Ryssland, för den skrämmer mej också. Om gubbarna i vår riksdag som inte förstår att kärleken inte kan styras. Jag är stolt för en biskop som är redo att ge ifrån vigselrätten för att alla ska få bekräfta sin kärlek på samma sätt.
Ja jag kan skriva om hur många rädslor som helst som jag bär på men ändå så är jag rädd för era reaktioner. För jag är konflikträdd och är en överkänslig sensitiv människa. så jag sitter här, med gåten i min hals eller en klump i alla fall och den är inte min sköldkörtel och kämpar med mej själv för att kunna sätta fingrarna på de tangenter som skulle leda till att avskriva mej min rädsla.
För som Håkan sjunger: Man måste genom skam.
Man måste genom drömmar
Man måste dö några gånger innan man kan leva
(Håkan Hellström)
Men nu kommer det; jag kommer ut ur skåpet nu; jag är en regnbågsmamma eller HBT-förälder. Jag skäms inte för det men jag skäms för det samhälle vi lever i med dess fördomar. Nu vet ni. Jag följer Tom och Marianne Eklunds råd, kom ut som förälder när det är okej för ditt barn. Lyssna på familjeliv från förra lördagen så vet ni vem jag talar om. Och en sak kan jag säja er, denhär processen med allt som att vara bt förlder för med sej så är en lång resa men nu känner jag att jag tog det första stora steget på den stigen. På min stig mot regnbågen.......
Hit siktar jag ! Måste bearbeta mej själv och mina rädslor !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar