Det närmar sej...

Operationsdagen närmar sej och jag är nervös över så småsaker som att måsta vara ensam. Det blir förta gången nu som jag skall vara ensam här i huset.
semester har jag nu och gjort allt för att försöka håla tankarna borta på alla om och tänk om. Men fortsättningsvis har jag lätt att ta till tårarna, plötsligt så bara kommer dom. Dessutom känns det som min roll ändrar, nu ska jag börja ta hand om min sambo på ett annat plan än tidigare. De preoperativa förberedelserna och att ha koll på allt. Och däremellan skall jag hålla ihop mej själv också. För tillfället har jag inte ro med något för någon längre stund. Hoppar hit och dit och gör lite här och lite där. Dessutom denna sommarvärme som kom  redan gör det inte bättre. Men allt kan man inte få som man vill.
När jag börja den här bloggen skulle jag skriva om min flytt hit. Det blev nog mycket annat också. Jag ar snart varit här ett år nu och fått vara lycklig. Inte så många orosmoln på himlen. Jobbet funkat och jag funkat. Det är det jag ska fortsätta på nu. Fortsätta leva. Se positivt framåt att allt kommer att bli bra, för det måste det. Jag är inte redo för mera avsked ännu. Hörs själviskt men så är det. Vi ska leva och bygga upp det gemensamma vi drömmer om fast det blir ett litet uppehåll.
Lev väl !