Nu har jag mist min Pride oskuld. Och nu är tomheten total. Jag väntade så på detta och nu är det över. Har jag blivit ett faghag ? Kanske det. Och såna här parader och tillfällen borde ju inte behövas om vi skulle leva i ett samhälle där alla är lika värda och blir bemötta på samma sätt och att ingen tycker att deras sätt är det rätta sättet att leva.
Men tillbaka till upplevelsen. Vi körde till Jakobstad på fredag morgon. Vi hade Monika P med från Vasa som höll kroppsbönen under Regnbågsmässan. Vi kom till Jakobstads gymnasium där Prideflaggan var i topp. Tidigt som det var så var endast arrangörerna på plats. Och redan då kom känslan att även jag är ok. För jag är ju också en minoritet, frånskild, finlandssvensk, ensamstående mamma har jag varit, fött ett barn utanför äktenskp; det är ju också en minoritet på sina ställen och så är jag Hbt mamma också. Så jag hörde hemma där. Att vara med i en manifestation för minoriteter. Och jag tror mitt barn kände samma, nu v ar hon bland de sina. Där hen hör hemma. Hela fredagen gick åt till föreläsningar. Hbt historia i Österbotten, allas rätt till kultur, litteratur, begrepp inom HBTQI världen. Fina paneldebatter. Jag blev mycket klokare under den dagen. Dessutom fick jag äntligen träffa grundarna till föreningen för föräldrar till HBTbarn; Tom och Marianne. Vilka människor som det finns. Så ljuvliga och trevliga och sitter på så stor kunskap. Så vi ska hålla kontakten och träffas igen, ev. under Regnbågshelgen i höst. Så fredagen var information och kunskap samt en vernissage och att vi gick på Regnbågsmässan. Vi som inte hör till kyrkan så gick dit av nyfikenhet hur den avviker från en vanlig högmässa. Och det är ju små fina skillnader som gör det. Vackert var det iallafall.
Altaret vid Rosenlunds trädgårdar, vackert.
Efter allt det här var jag så trött att vi gick till hotellet och sova, Stadshotellet var varmt och dammigt och retro. Dessutom var det ju Jakobstadsdagarna tillika och vi hade vårt rum rakt ovanför scenen men jag sov bra . Tommy Nilsson lär ha uppträtt men det visste nog inte jag något om.
Lördag morgon checka vi ut och gick till Skolparken där det var ganska svalt före det vara att ta sej till Pursisalmi planen varifrån paraden startade. I Jakobstad finns det fina parker, borde ta mamma dit och se på blommor.
Dessa bilder får visa paraden. Känslan kan in te beskrivas. Tårarna var nära och jag svalde många klumpar. Att se och känna all kärlek och acceptans. att vara del av en parad som vi var c. 2000 människor i och som bara ökade. Att gå under banderollen för Hbt föräldrarna, för jag var stolt och lycklig. Och se hur det under paradens gång kommer flera föräldrar med och visar sitt stöd för sina barn. Många föräldrar kom kanske ur garderoben på riktigt under lördagen.
Paraden slutade vid After eight och där hade vi som uppgift att sälja Pride produkter och allt tog slut.....
nästan iallafall, nånting sålde dom ännu på kvällsfesten men då hade vi åkt hem.
Men nu är det gjort och jag önskar att det inte ska behövas parader som Pride i Finland så länge till men ännu ser jag fram emot nästa parad.
Så Happy Pride och har ni möjlighet så gå en parad !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar