Nu borde jag skriva ett långt inlägg på vad som hänt sedan sist. Jag lovar ingenting men vi ser vad det blir. Ja, som sagt är så har jag semster och semester ät absolut iinte min grej. Blir otrevlig och irriterande när det inte finns annat att göra än göra hushållssysslor och liknande. Jag är som bäst när jobb och fritid är i balans. Jag har iallafall varit i Pörtom sedan måndagen och kom hem då idag. Och ännu så finns det inte så mycket där att göra eftersom jag inte flyttat så mycket saker ämnnu och vi har inte ännu börjat något mera renoveringsprojekt. Så jag sysselsatte hundar, körde in ved och studerade LOVe som behövs för jobbets skull.Och så besökte jag ju ett antal ev. arbetsplatser. På måndag när jag kom till pörtom så ringde ledande skötaren för äldreomsorgen och ville att jag skulle träffa ansvariga skötaren på servicehemmet i Pörtom, så det gjorde jag då på tisdag. Och det var nog där som det kom över mej...om jag nu ska börja pånytt och göra vad jag vill så vill jag då bara för att det är mest praktiskt och kortaste arbetsvägen fortsätta jobba åldringsvård ?? JAg har ju gjort det nu i 20 år nästan så är det inte på tiden att göra något annat om möjligheterna finns. Så på tisdag åkte jag till VCS; träffade först ledande administrativa skötaren för operativa enheten samt avdelningsskötaren på A3 där jag sökt en fast befattning i poolen. Var ju överraskad över att alls bli kallad och frågade hur det kom sej. Vi var fem sökande och tre kallade till intervju och jag blev kallad pga min långa arbetserfarenhet. Blev så tagen av detta för jag tycker att jag har en så ensidig erfarenhet men den är tydligen eftertraktad. Intervjun gick bra. Mycket trevliga förmän med mycket proffessionella frågor och vi hade en bra dialog. Nästa vecka om jag kommer rätt ihåg så skall den som får denna befttning få ett samtal och vi andra en e-post. Fick ju direkt frågan om jag annars kan tänka mej som vikarie inom kir. sidan..... men sedan gick jag övet till inremedicin och det var som att komma hem.... E5, tror det är min framtid men får jag fast jobb så klart jag tar det. Men E5; neurologi, strokeenheten med övervakning. Och all annan neurologi, MS,ALS...så få se nu. Och en sak till som var så roligt var att min en handledare från ett praktik avsnitt på stadssjukhuset nu är överskötare där. Och hn kom ihåg mej. Det var så roligt. VCS har ett bra rekryteringsprogram och verkar faktiskt bry sej om sin personal och satasar på att personalen skall må bra och få utvecklas. Och lätt att påverka arbetslistan och hur mycket man vill jobba. Där är nu diskussion på gång på VCS att de som vill jobba deltid ska få en befattning som deltid och sedan kan då det anställas fat flera "vikarier". Det finns många som jobbar deltid där för att dom vill satsa på familjen också. Och sej själva. Balans mellan arbete och fritid för att må bra. Så som det nu ser ut så kommer jag att arbeta på VCS från sommaren och heltid. Till börja med iallafall. 
På torsdag så fyllde jag då 40 år. Det har jag väntat på, för efter 40 så slutar det mera frågas om man inte ska skaffa flera barn och sånt. Nu så är det ju min tid, då det igen blir mera jag-tid. Visst jag är mamma och älskar mitt barn, men hon vill också bli självständig och flytta hemifrån till hösten när hon börjar studera. Jag vill inte leva genom mitt barn och hon måste få själv bilda sej sitt eget liv. Så som nu 40 år så anser jag att det nu blir mitt årtionde igen, om 10 år eller före kanske så kommer jag kanske igen att få börja ta hand om mina föräldrar och hjälpa dom men får jag några år för mej själv, där jag oftare kan sätta mej själv som nummer ett och inte alltid h då skuldkänslor när jag gör något jag vill istället för det som andra vill. Jag blir ju sambo också men vi kompletterar varandra på det sättet att vi båda kan leva tillsammans men ändå acceptera det att vi båda behöver utrymme för att inte kväva varandra och vår kärlek. För jag tror jag hittat den människan jag vill bli gammal nu. Så nu rebootar jag mitt liv och ska börja igen. Nytt hem och nytt jobb och nya möjligheter.
Ja nu sitter jg här hemma i soffan och tittar ut på snöyran, jag skall iväg till Helsingfors flygfält efter dottern snart...och jag gillar inte att köra i snöväder men kanske det inte är så farligt. Motorvägen från Salo borde ju iallafall vara prioriterad och omskött, öns vägar är sedan en annan femma, men startar i tid och tar det lugnt.
På återseende !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar