Sista veckan ....

Ja nu är den här, sista veckan i april och hela arbetsveckan på jobbet. Känns som sagt bra. Börjar bli fullt upp och funderar på hur jag bäst skulle organisera allt.
I skolan så är det väl inte det bästa märker jag på dottern min. Hon har ju nte gått med på att infoga sej i normen så det ska väl jäklas in i det sista. Och som kutymen är så finns det i alla klasser någon som föörsöker manipulera och få andra att gå i sitt band och när det inte lyckas så gör hen det som hen bäst kan, jäklas. Vi har diskuterat mycket kring detta och till en del så tror jag att det handlar om att det kanske finns en viss avundsjuka för det att dottern min har bra betyg, kommer in till den skla hon vill och får möjligheten att komma bort härifrån. Då är min dotters förutsättningar enl. normen inte det bästa. Barn till ensamstående mamma, död pappa, mycket känslomässiga problem inom familjen och ingen lätt barndom pga mina val. Men hon har klarat sej och är en klok och mogen 16-åring som står stadigt med båda fötterna på jorden. Det diskuteras Good enough föräldrarskap i radion och tydlogen har jag luckat med det trots att jag många gånger har dåligt samvete för att jag inte alltid tycker att jag räckt till för mitt barn. Jobbat heltid i skiftesjobb. Hon har fått vara mycket ensam och ta ansvar.  Men även hon är en Vattuman och jag vet att hon klarar sej ch jag finns ju där för henne och nu har vi även S. i vårt liv som finns där för oss båda. Skuld och dåligt samvete hör hemma i föräldraskapet ? Håller ni med om det ? Det säger dom i radion. Föräldraskap är närvaro för min  del. Jag ska finnas till när min dotter behöver mej. Och när hon vill mej något så skall jag vara 100% närvarande för henne. Lyssna på Arenan på detta program för det är nog mycket bra och nyttigt för oss föräldrar att lyssna på. Programmet heter Familjeliv. Där var den frustrationen bearbetad. Önskar att det blir skolfrid/klassfrid denna sista tid i skolan. Iallafall så känns det att vi gör det rätta att flytta bort och börja om. Kanske jag hade samma känsla när jag gick ut grundskolan..längtan bort och ändå valde jag då Brusaby och den nystartade hästskötarutbildningen som jag hoppade av. Jag ville längre bort. Jag följde ingen av mina "vänner" för att göra det som andra. Då vlle jag inte till gymnasiet, inte ville jag inom vården heller. Skulle jag idag välja så skule jag välja gymnasiet och sedan en akademisk bana. Men med den studiehandledningen som fanns 1989 så var nte handledningen så stor. Men något så blev det ju av mej iallafall. Men jag tror jag skulle ha kunnat bli något mera om någon då skulle ha ruskat om mej och lite mera visat vägen och plockat fram det som jag var bra på. Men vad vet jag, kanske jag ännu kan bli något mera.... drömmer om mina vårdvetenskapliga studier, eventuellt bli lärare... få se vad jag börjar med till hösten 2014. Skall jobba nu först och komma in i det och sen får jag se. I Vasa finns vårdvetenskapliga fakulteten så det är iallafall inget problem. Framtiden är öppen och förändringar behövs för att gå vidare och utvecklas. Så det så.
S. har varit här hela helgen och åkte hem nu imorgon. Vi bara laade oss, tömde förrådet nästan som helhet och så skaffa vi hem de hyllkonsoler som skall bli min bokhylla i hörnan.  Känns så gött att leva. Våren och ljuset kommer och det känns. Har ett tudelat förhållande till det för under många år så var våren en mardröm då jag visste att det skulle bli jobbigt. Jag har/hade någonsorts kaamosdepression som utvecklades vidare till något annat men som nu är under kontroll. Så nu skrämmer våren inte längre och inte höstens mörker heller. Är för tillfället relativt stabil och mår bra  och jag hoppas att det håller så nu med alla förändringar. Det blir jobbigt med mycket nytt men jag  vet det ska gå bra. 
Nu ska det bli en tur ut med hunden som saknar sina kompisar; katterna, som flyttat. Är nog lite synd om henne men snart får hon nya kompisar att vara med så det ska nog bli bra det också.

Så älska er själva och era barn och ha det bra ! Och lyssna på Familjeliv på Yle Arenan.