Fredag morgon.

Länge sen sist igen. Men nu har äntligen allt början ha sin gilla gång. Vardagen har kommit igång. Jobbet börjar löpa lite bättre, men det kan jag ju säja att jobba för en stor arbetsgivare är inte det samma som för en liten kommun. Jo jag håller ännu fast i att Kimitoön är liten. Junior har åkt till mormor men på lördag ska dom alla komma hem igen, alltså mamma och pappa hämtar hem henne och tillika får dom då se hur vi nu har det. Jag har jobbat mycket, hade ett sju dagars pass över midsommar och det känns ännu, som tur har jag en arbetsväg som ger mej möjlighet att koppla bort. Skall ännu ikväll på kvällstur men sen ett ledigt veckoslut. Och nästa helg blir det Ruisrock på fredag och Baltic Jazz på lördag och hoppas jag träffar lite av mina saknade f.d arbetskompisar då. Men har kommit fram till att de "äldre" och svensktalande på sjukhuset är helt ok. Går bra att diskutera med dom men synd är att det verkar som dom alla är på väg att byta avdelning i omorganiseringen 2014. Mitt avtal går ut den sista december 2013 så kanske jag söker annan avdelning sen också får se. Ifall jag vill se något annat. Men ännu är neurologin ännu så ny fast jag även har lite lungpatienter att sköta så mycket nytt och roligt. Har i alla fall lärt mej att vara tacksam för det jag har för nog har jag redan sett och upplevt mera drama i människors liv än på bädden. Helt annat när det handlar om yngre människor. Men nog om jobbet, förutom en sak. Jag känner att jag som sjukskötare inom grundvården kände mera, såg mera helhet och det är annat nu. Nu ska du fixa det som är sjukt och sen vidare nånstans.... men det är så som det är men nästan 20 år i långvården gör sitt så nu försöker jag finna min gyllene väg för att få hålla det bästa av allt. Best of both world´s....

Dagens  utsikt när jag sitter här vid mitt skrivbord i min hörna och skriver. Har satsat 20 e på mej själv och köpt Vain elämää skivorna till mej, ni vet Så mycket bättre på finska. dessutom har jag laddat ner några Podcasts.  Betalat räkningar och annat smått och nu borde jag börja fixa igång dagen. Men ute  är det grått ännu idag. Igår var det ett sjuttons åskväder och regnet öste ner. Som tur höll det så mycket upp när jag var in till stan efter jobb efter mina nya glasögon och så klippte jag håret. Hittade en helt ok frissa med online bokning så satt på onsdag kväll och bokade in tid det är mycket patent grej. Det känns bra nu tycker jag när jag äntligen igen har lite ro i kroppen känns det som. Vardagen löper, vi har lägenhet i san till N. tills hon skall flytta och börja studera vid Vasa gymnasium i höst. Så allt har löst sej. Förutom bilen som är på service... men den blir också bra och som Karlsson på taket skulle säja; det är en värdslig sak. Det som jag ännu saknar är väl kanske den här egna tiden som jag inte har så mycket av mera. Därför är det så skönt att idag få vara ensam hemma och bara vara och syssla på i egen takt. Nog för att jag aldrig vet när som Senny eller Lars kan dyka upp. Dom kommer och går lite som dom tycker här...irriterar nog ibland mera och ibland mindre, men ids inte eller orkar inte göra någon scen av det. S. har nog berättat var gränsen går för dom men när nu s. varit ensam i nästan 10 år så i alla fall är ju mamma då van att lite sköta hushåll åt pojken sin. Så jag låter dem hållas.  Märks att semesterperiod är igång. Mera trafik och många husvagnar. Men jag tar semester i de små stunderna jag får för mej själv. Funderar på att ta mamma och pappa till Kaskö så får jag lite havsluft eller om vi far mot Åminne. För luften av hav saknar jag....men det visste jag om att jag skulle göra. Med allt jag nu gjort och alla beslut som jag tagit så tar jag mera vara på de små stunderna och gör det bästa av dem. Stunderna för mej själv eller med N. och med S. då när vi bara är tillsammans och har det bra. Nästa vecka så måste jag komma ihåg att säga till N att komma till stan för där är matmarknad på gågatan, försäljare från olika länder säljer sina produkter och hon (och jag) gillar sånt. Det går så enkelt för henne att ta bussen härifrån in till Vasa och så åker vi hem tillsammans. Det är också kvalitets tid...
Men nu skall jag ta kvalitets tid med bykmaskinen.
Bilden högst upp är mot ingången på jobb.

"Våra" tre hundar som faktiskt kan sitta stilla...lurade av N. med glassspinne :) Santtu, Ella och Birk.

Glad Johanne

och ingen bra bild har jag heller och orkar inte söka heller efter nån nu.
Men önskar er alla en glad Johanne, läs gärna Ann-Mari Audas-Willmans kolumn på VBL om midsommar och Johanne, den är ganska bra. Hon är min gamla lärare i samhällsämnen från sjukis och nu präst. Jag gillar hennes syn på  saker och ting. Gillade henne som föreläsare också.
Min johanne firas på sjukhuset i arbetets tecken, igår tömde vi nästan avdelningen men där förändras läget så fort så vad dagen och kvällen för med sej vet jag ju aldrig. Midsommarnatten så firas hemma och sovmorgon imorgon för det är kvällstur imorron igen sen två morgonturer och sen har jag mina 7 arbetsturer på raken  över. På tisdagen skall bilen på service och sen jobb igen..så jag vet att jag lever nu i alla fall efter mjukstarten.  Skall ta hundarna på en promenad och sen koka lite nypotatis före jobb.
Hoppas ni alla får en fin midsommar, utan dumheter och olyckor. Jag har tippat på 15 dödsfall/olyckor/drunkningar i helgen. Vad tror ni ??

                                                Magi i midsommarnatten :)

Full fjong

Tyvärr är det så mycket nu med jobb och allt så hinner inte skriva så mycket. Men läget är lugnt, konstarerar att sjukhussjukskötare är mycket mera pappers(data) jobb än patientvård som jag hittlls är van med och det på gott och ont. Läkaramanuenser är jobbiga, dom borde jobba lite på en HVC så skulle dom se mera av vårdverkligheten men dit kommer dom också tids nog och får jobba på andra premisser.
Midsommaren kommer och jag skall jobba och riva pengar :)
Dottern har fått en fin lägenhet i Vasa att hyra så det är jag glad för, pusselbitarna börjar falla på plats. Jag har nya glasögon på kommande så nog blir det bra det här.

En bild av de tre fyrbenta som vi bor med....våra bortskämmor :)

 Santtu är lånehunden som bor här några veckor i taget. Ella är våran diva och Birk är redan gamla farbron som är en mjukis.... låter dom andra hunsa med honom.... spaniels rules the Prinsasvägen :)

Nu kom den...

Nu kom den...den dr första omgången av en saknad av det som var. Jag saknar mina arbetskompisar och vänner där i södern. Här har jag ännu inte hittat nån riktigt sådär som jag kan  anförtro mej till. Visst kan jag ta det bästa med S. men det är ändå samma sak. Så idag är det en sån dag. Jobbet är det samma, helt olika världar mellan liten HVC och sjukhus och det kan jag säja att på hvc nivå finns det mera hjärta och omtänksamhet. Den upplevelsen har jag ännu i alla fall. Så som ni märker så jag trivs nog på jobbet men den sjukhusvärlden känns inte just nu riktigt min till 100 % men jag har ju bara varit med i två veckor ännu så det går säkert över och bara jag kommer in i allt så blir det nog bra. Men som sagt...jag saknar mina gamla arbetskompisar.
Och så håller jag igen på att falla i samma fälla som tidigare. Prioriterar allt annat före mej själv och glömmer mej, jag är ju ändå den viktigaste i mitt liv. Men det är bra att jag är medveten om det så kan jag göra något åt det. Som nu, skriver blogg om  min saknad och misär istället för att gräva upp blomplantor från en blomrabatt som skall utrotas. Och igår fick jag äntligen min hörna klar, så nu sitter jag på mitt eget Place och skriver. Lyssnar på min musik och bara är för mej. Fåtöljen saknas ännu men den ska in från garaget ikväll hoppas jag. Men är det så att när en kvinna blir sambo igen så börjar nånsorts omsorgsreceptorer för hennes sambo att vakna till liv ? När vi ännu bodde skilt så hade jag ingen orsak till att passa upp som nu. Är det igen dessa jäkla samvetskänslor och skuld för att jag flyttat in till hans hus ? Och jag vet det här är precis bara mina fåniga funderingar och ag har sagt om det till S. men ändå så grämer det mej. Min dotter har också reagerat på det... så där måste ske en förbättring. Vi är två, näsan tre vuxna i detta hus som kan hålla koll på att vardagen löper, men jag kör mitt race och tar över.... fy på mej. Jag är ju absolut ingen husfru som ens gillar att göra hushållssysslor men ändå så gör jag det och mest pga skuldkänslor tror jag.
Imorgon så skall vi i alla fall och kolla lägenhet till dottern som fått studieplats vid Vasa gymnasium. Fick kontakt med en trevlig man som har en kiva lägenhet enl. beskrivningen som N. fastnat för så den ska kollas. Och så skall jag äntligen till optiker och kolla synen för den är inte som den ska. Och troligtvis har jag PMS...så det är väl en stor del den som ställer till denna sinnesstämning nu....
Jag har äntligen fotat också här in ifrån så ni får lite se hur jag har det. Så där retromysigt med en salig blandning av allt.... inte är allt klart ännu men det liknar oss....och S. har gett fria händer nästan. Så varsågoda, ett dyk in i ett Österbottniskt hem ;)

                                          Min hörna, där gungstolen är ska fåtöljen stå.

                                         my space..

                                         En del av min vägg från Bruke och en tavla som N.
                                         gjorde på sitt konstlab på Kulturkarnevalen 2012.

                                         Min bloggstation.....

                                         Gammalt....Snobbenlampan lär vara en raritet....

                                         Och en del av böckerna.

                                         Sovrummet, men det är inte klart men ni ser björkväggen.

                                         L-format kök.

                                         Bakom soffan är mitt område; Heas hörna.

                                          Och Ellas Place... hennes favoritstol som det är konkurrens om...

Varför Pörtom ?

Ja det är en fråga jag fått svara på ett antal gånger. Och svaret är . varför inte Pörtom och kärleken. ännu lider jag inte desto mera av körvägen, ganska skönt att koppla bort på vägen hem från Vasa och koppla in på vägen till Vasa och jobbet. De jag saknar på vägen är ett större supermarket där jag skulle kunna handla. Nu måste jag in till centrum eller så norr om stan. Längs motorvägen ut fån stan är där bara en ABC market. Det var meningen att en  Prisma skulle komma men det föll väl i stöpet när IKEA inte verkar få igång sitt projekt här, eller om det far till Seinäjoki istället. Idag körde jag via Malax hem och då handla jag i s-marketen där, det finns ju alternativ. Vägen till Malax är skojig, den är rak men där finns det lite mera backar än på riksåttan. Dessutom vile jag kolla in http://www.malakta.fi/ och http://malinsmathantverk.blogspot.fi/ var dessa två ställen var. Skall påverka junior och ev. sambo att vi skulle åka och kolla in dessa två något tag. Börjar få min upptäckarlust nu. Annars måste jag faktiskt påstå att jag är ganska så nöjd med min tillvaro. Visst är jag trött idag, hade kvällstur igår och jag vet ju att jag spände mej men hoppeligen gick allt bra. Ingen sa något i morse ännu när jag tog nattrapporten. Idag gick jag med avdelningsfarmaceuten och så var jag på en introduktions skolning för nyanställda. Nu skall jag vara två dagar ledig igen så nu skall äntligen det bli någon ordning på Heas hörna. Måste åka in till Närpes imorgon efter mera hållare till hyllan , lite väl tyngd på  nu som jag kanske tidigare berättat. Dessutom fyller min sambo (fniss) år på torsdag och jag har lovat tårta då och biff. Själv äter jag inte kött men skall ändå fixa hans önskan, snäll som jag är. Vet ni annars vem som är min konkurrent om hans uppmärksamhet ? Jo denna skönhet:

Nettan.

 

 

länge sen sist

I det här huset bor jag nu. Har bott i en vecka och ännu finns det lådor kvar att packa upp och saker söker sina platser men jag är här. Att det går så långsamt med allt beror också på det att jag jobbade hela förra veckan så det var bara kvällarna lediga och då skulle det där vanliga också göras förutom att söka platser för saker. Men köket är nu under kontroll, nästan i alla fall och sovrummet. N. har sitt rum grejat så nu är det egentligen vardagsrummet och min bokvägg kvar, eller min hörna som jag vill kalla det. Lite har jag börjat men det får ta den tid det tar. Fåtöljen står ännu ute i garaget och böcker är också ännu där. Men vi måste fix ännu en stödskena till hyllan för nu bågnar hyllorna under vikten av böcker, på vissa hyllor. Men annars går det bra. Lite vimsig är jag ännu med att vara sambo, saknar den där egen tid som jag haft relativt mycket av de sista fem åren, men huset är stort och det finns bra vägar i skogen och längs vägarna här runtomkring dit jag kan försvinna med mina Poddar och min tid bara jag tar mej tid till det.
Jobbet är bra. Jag fick hela förra veckan gå som bredvid för att lära mej och imorron ska jag ännu på en introduktionsskolning. Ikväll hr jag första kvällsturen som jag har själv ansvar och skall sköta min del av nodulen så hoppas det är lugnt och inte för många inskrivningar för det har jag inte på kläm. vi har heller inget krav på att hålla listorna på att gå jämt ut utan vi jobbar enligt vad patientvården kräver. Det betyder att vi får betald övertid. Vi stämplar in och ut elektroniskt och med det systemet körs sedan listorna ut. Så ingen behöver hålla ordning på övertider eller timmar att jobba in etc. Ganska skönt egentligen. Så jag tror att den första känslan jag hade om jobbet är den rätta. Det är inte samma familjära känsla som på bädden, men patienterna byter mycket oftare så man binder sej inte på samma sätt. Huvudsaken är att alla gör sitt och ett bra jobb och samarbetar. Mycket har jag ännu kvar HVC tänkandet om att spara pengar, onödiga undersökningar, åldersstruktur och att få patienter vidare. När är dom inte längre specialsjukhus patienter utan kan klara sej annan stans. Och ändå ligger många på sjukhus som egentligen enl. mej inte behöver specialsjukvård. Men läkaramamnuenserna har svårt att ta beslut på att när skicka vidare, dom vill ännu kolla något labprov och liknade. Även om patienten är över 85 och en ansaltpatient någon annanstans eller har redan sådana diagnoser som gör att det egentligen inte finns något aktivt att göra mera. Så är det ett tecken på att jag börjar bli gammal sköitu som ser på saker på dethär sättet ?
Men lite mera bilder och sen ska jag göra något annat och även försöka uppdatera lite oftare här.

Flyttlådor......

Hundpromenad...

Terassen med kvällssol och där skall det än nu bli mera blommor och örter.

Riks 8 söderut från gården.

Boden på gården i kvällssol.

Här svänger man in till oss från R8.

sista kvällen

Ja nu är den här, den blomstertid och sista kvällen i barndomsland. Nu går jag vidare till nya marker och utmaningar. Sluter cirklarna och öppnar nya. Skolavslutningen avklarad. Dottern plockade hem fyra stipendier samt ett ekonomipris tidigare i veckan som hörde ihop med någon nordea grej. Jag är stolt, har en duktig dotter. Dessutom ett utmärkt betyg och ett mycket fint tal som hon höll som elevkårens ordförande. Det kn jag säja att jag tro det är bra att skolorna gick tillsammans till en stor skola för de barn jag idag såg av de lägre klasserna (1-6) så om dom sku ännu ha varit uppdelade på tre skolor så skulle det vara ett resurshask med lärare. Skolan här är ändå en så liten en. Duktiga elever. Musikaliska. En pojke med ryskt ursprung spelade ett underbart vackert klassiskt stycke på piano. Märks nog av den ryska uppfostran och deras drillning att ta fram och få fram det bästa ur barnen. Annars så var skolavslutningen så som dom brukar vara. Fick ont i rumpan....
Men nu har min dotter grundskolsplågan över och får äntligen börja om igen och hoppeligen bli lyckligare och bättre förstådd och mindre trakasserad.
Och jag får  böra om även jag. Från rent bord. Börjar på allvar jobba på måndag kl.7. Och sen kör jag. Bilarna är fullpackade och en släpvagn och imorgon så startar vi på förmiddagen norrut, och varmt väder ha det lovats... tvi vale. Nå bättre att lasta ur bilar sen i uppehåll i alla fall. Lär ha åskat och regnat nu där hemma så. För nu längtar jag nog hem. Kändes helt konstigt idag att köra till Dalsbruk efter att vi varit och skött om dotterns fars grav. Var och sa hejdå till en patient. och en annan fd patient träffade jag i  butiken. Hon kommer att sakna mej sa hon och att nu kommer inte avdelningen att vara den samma mera när inte jag är där. Ja vad vet jag.  Inte gör en blomma en sommar heller... men tydligen blir vingarna vita och glorian glänser när man tar beslut på att lämna och börja om. Göra det som jag talat om i tre års tid. Trodde månne ingen på att jag skulle göra det ? Men i alla fall imorgon bär det av och på måndag så är jag officiellt stadsbo och "invandrare". Och jag ångrar ingenting. Tjingeling på er och på återseende.