Inflyttare 2013: Nu kom den...

Nu kom den...den dr första omgången av en saknad av det som var. Jag saknar mina arbetskompisar och vänner där i södern. Här har jag ännu inte hittat nån riktigt sådär som jag kan anförtro mej till. Visst kan jag ta det bästa med S. men det är ändå samma sak. Så idag är det en sån dag. Jobbet är det samma, helt olika världar mellan liten HVC och sjukhus och det kan jag säja att på hvc nivå finns det mera hjärta och omtänksamhet. Den upplevelsen har jag ännu i alla fall. Så som ni märker så jag trivs nog på jobbet men den sjukhusvärlden känns inte just nu riktigt min till 100 % men jag har ju bara varit med i två veckor ännu så det går säkert över och bara jag kommer in i allt så blir det nog bra. Men som sagt...jag saknar mina gamla arbetskompisar.
Och så håller jag igen på att falla i samma fälla som tidigare. Prioriterar allt annat före mej själv och glömmer mej, jag är ju ändå den viktigaste i mitt liv. Men det är bra att jag är medveten om det så kan jag göra något åt det. Som nu, skriver blogg om min saknad och misär istället för att gräva upp blomplantor från en blomrabatt som skall utrotas. Och igår fick jag äntligen min hörna klar, så nu sitter jag på mitt eget Place och skriver. Lyssnar på min musik och bara är för mej. Fåtöljen saknas ännu men den ska in från garaget ikväll hoppas jag. Men är det så att när en kvinna blir sambo igen så börjar nånsorts omsorgsreceptorer för hennes sambo att vakna till liv ? När vi ännu bodde skilt så hade jag ingen orsak till att passa upp som nu. Är det igen dessa jäkla samvetskänslor och skuld för att jag flyttat in till hans hus ? Och jag vet det här är precis bara mina fåniga funderingar och ag har sagt om det till S. men ändå så grämer det mej. Min dotter har också reagerat på det... så där måste ske en förbättring. Vi är två, näsan tre vuxna i detta hus som kan hålla koll på att vardagen löper, men jag kör mitt race och tar över.... fy på mej. Jag är ju absolut ingen husfru som ens gillar att göra hushållssysslor men ändå så gör jag det och mest pga skuldkänslor tror jag.
Imorgon så skall vi i alla fall och kolla lägenhet till dottern som fått studieplats vid Vasa gymnasium. Fick kontakt med en trevlig man som har en kiva lägenhet enl. beskrivningen som N. fastnat för så den ska kollas. Och så skall jag äntligen till optiker och kolla synen för den är inte som den ska. Och troligtvis har jag PMS...så det är väl en stor del den som ställer till denna sinnesstämning nu....
Jag har äntligen fotat också här in ifrån så ni får lite se hur jag har det. Så där retromysigt med en salig blandning av allt.... inte är allt klart ännu men det liknar oss....och S. har gett fria händer nästan. Så varsågoda, ett dyk in i ett Österbottniskt hem ;)