Länge sen sist igen. Men nu har äntligen allt början ha sin gilla gång. Vardagen har kommit igång. Jobbet börjar löpa lite bättre, men det kan jag ju säja att jobba för en stor arbetsgivare är inte det samma som för en liten kommun. Jo jag håller ännu fast i att Kimitoön är liten. Junior har åkt till mormor men på lördag ska dom alla komma hem igen, alltså mamma och pappa hämtar hem henne och tillika får dom då se hur vi nu har det. Jag har jobbat mycket, hade ett sju dagars pass över midsommar och det känns ännu, som tur har jag en arbetsväg som ger mej möjlighet att koppla bort. Skall ännu ikväll på kvällstur men sen ett ledigt veckoslut. Och nästa helg blir det Ruisrock på fredag och Baltic Jazz på lördag och hoppas jag träffar lite av mina saknade f.d arbetskompisar då. Men har kommit fram till att de "äldre" och svensktalande på sjukhuset är helt ok. Går bra att diskutera med dom men synd är att det verkar som dom alla är på väg att byta avdelning i omorganiseringen 2014. Mitt avtal går ut den sista december 2013 så kanske jag söker annan avdelning sen också får se. Ifall jag vill se något annat. Men ännu är neurologin ännu så ny fast jag även har lite lungpatienter att sköta så mycket nytt och roligt. Har i alla fall lärt mej att vara tacksam för det jag har för nog har jag redan sett och upplevt mera drama i människors liv än på bädden. Helt annat när det handlar om yngre människor. Men nog om jobbet, förutom en sak. Jag känner att jag som sjukskötare inom grundvården kände mera, såg mera helhet och det är annat nu. Nu ska du fixa det som är sjukt och sen vidare nånstans.... men det är så som det är men nästan 20 år i långvården gör sitt så nu försöker jag finna min gyllene väg för att få hålla det bästa av allt. Best of both world´s....
Dagens utsikt när jag sitter här vid mitt skrivbord i min hörna och skriver. Har satsat 20 e på mej själv och köpt Vain elämää skivorna till mej, ni vet Så mycket bättre på finska. dessutom har jag laddat ner några Podcasts. Betalat räkningar och annat smått och nu borde jag börja fixa igång dagen. Men ute är det grått ännu idag. Igår var det ett sjuttons åskväder och regnet öste ner. Som tur höll det så mycket upp när jag var in till stan efter jobb efter mina nya glasögon och så klippte jag håret. Hittade en helt ok frissa med online bokning så satt på onsdag kväll och bokade in tid det är mycket patent grej. Det känns bra nu tycker jag när jag äntligen igen har lite ro i kroppen känns det som. Vardagen löper, vi har lägenhet i san till N. tills hon skall flytta och börja studera vid Vasa gymnasium i höst. Så allt har löst sej. Förutom bilen som är på service... men den blir också bra och som Karlsson på taket skulle säja; det är en värdslig sak. Det som jag ännu saknar är väl kanske den här egna tiden som jag inte har så mycket av mera. Därför är det så skönt att idag få vara ensam hemma och bara vara och syssla på i egen takt. Nog för att jag aldrig vet när som Senny eller Lars kan dyka upp. Dom kommer och går lite som dom tycker här...irriterar nog ibland mera och ibland mindre, men ids inte eller orkar inte göra någon scen av det. S. har nog berättat var gränsen går för dom men när nu s. varit ensam i nästan 10 år så i alla fall är ju mamma då van att lite sköta hushåll åt pojken sin. Så jag låter dem hållas. Märks att semesterperiod är igång. Mera trafik och många husvagnar. Men jag tar semester i de små stunderna jag får för mej själv. Funderar på att ta mamma och pappa till Kaskö så får jag lite havsluft eller om vi far mot Åminne. För luften av hav saknar jag....men det visste jag om att jag skulle göra. Med allt jag nu gjort och alla beslut som jag tagit så tar jag mera vara på de små stunderna och gör det bästa av dem. Stunderna för mej själv eller med N. och med S. då när vi bara är tillsammans och har det bra. Nästa vecka så måste jag komma ihåg att säga till N att komma till stan för där är matmarknad på gågatan, försäljare från olika länder säljer sina produkter och hon (och jag) gillar sånt. Det går så enkelt för henne att ta bussen härifrån in till Vasa och så åker vi hem tillsammans. Det är också kvalitets tid...
Men nu skall jag ta kvalitets tid med bykmaskinen.
Bilden högst upp är mot ingången på jobb.
"Våra" tre hundar som faktiskt kan sitta stilla...lurade av N. med glassspinne :) Santtu, Ella och Birk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar