Så här ser det ut utanför köksfönstret idag morgon och visst är det fint. Världen blir lite ljusare igen efter en mörk november och sinnet borde väl också bli det. Men nej, första julångesten och vemodet pågång och då skriver jag. bloggen legat så gott som nere några veckor för jag har inte haft något att skriva om. Allt har varit lugnt och vardagen lunkat på och förutom min hyperthyreos så har jag mått ganska bra så har inte haft behov av någon terapisession, men med det att det stora vemodet rullar in så vill jag skriva bort den. Ja snön ligger vit på marken för en stund i alla fall. Överallt är det julöppningar och statusuppdateringar om jul. Julklappar och julmusik. Och jag vill bara skrika. Varför så bråttom med julen, var finns stämningen när julen kommer ? Är inte allt då redan uttjatat ?
Visst S. har satt adventsljusstakar för att hålla mörkret borta, vi hade smålampor i fönstren som jag bra skulle ha klarat mej med ännu en månad men det blev såhär. Men igår när S. pappa satt ljus i utegranarna så brast det. Det är för tidigt ! Till lillajul okej men dit är det ännu ett antal dagar. Så allt det körde igång att jag igår kväll grät mej till söms och mådde dåligt. Och det vet jag att jag inte kan skylla på min livade fjäril i halsen. Så nu känns det igen som det lilla envisa barnet inom mej sitter på golvet och skriker: stop stanna jag vill hoppa av. Det känns inte alls bra och jag söker igen alla konster att hålla det borta. Så nu ska jag in till Vasa en sväng efter biljetter till FORK konsert och köpa hydraulolja till Nettan. Och jag vet att jag kommer att bli utsatt för julhysteri eftersom jag måste in i någon affär och handla.
Annars så pågår det ena och andra i mitt liv. Min mammaroll förändrats och det har jag väl accepterat ganska bra. Min dotter mår inte alltid å bra och pga mej så vet hon hur hon kan dölja det men jag kan läsa henne bättre än så. Hon söker sej själv och vill för tillfället inte ha något att göra med det liv som var på ön. Tydligen har mobbning varit en del av hennes liv både av sk skolkamrater och lärare. Visst har jag vetat en del men i sin blogg så kommer mycket fram. Skrämmande att få det konstaterat hur lite jag egentligen vetat om hennes högstadie år. Det är på väg att bli bättre men hon är bränd, det märker jag och dom såren kommer att ta lång tid att läka.
Jag har också blivit konstaterad att jag har överproduktion i min sköldkörtel och skall till sjukhuset för det om några veckor, medicin tar jag redan tre gånger om dagen. Denna lilla fjäril så ger mej hjärtklappningar, min grundkondition i botten och långsammare än vanligt i tankegången, och värk i kroppen plus mycket annat..
För några veckor sedan var jag till ön. Det kändes bra att åka därifrån. Mitt liv är här nu. Mamma och pappa har det bra och katterna likaså. Gamla jobbet så undrar jag vart som är på väg. Rehabiliterande avdelning och ingen som sitter uppe ens vid mattid ? Jag tror att den utbildningen jag nu går i Rehabiliterande arbetssätt skulle sitta bra inom hälsovården på ön. Men i små kretsar som ön är som kommun så tror jag att det långsiktiga seendet inom vården av patienter. Mera ses det på var.
I Hbl var det en så bra artikel med Hilkka Olkinuora där hon jämför åsnor och människor och anser att åsnorna är klokare :"åsnor är kloka. De funderar noga på vad som lönar sej att göra, överväger alternativ och beslutar sig för det som känns bäst innan de går vidare."
För visst har vi bråttom. Glömmer bort att stanna upp och reflektera på det vi har. Vi sörjer det som var och längtar efter tider som gått och grämer oss över framtiden. Men i det att vi längtar efter förgågna tider vill vi oftast också förändra vår historia. Vi ångrar saker vi kanske gjort och skulle vilja göra om saker. men det är ju vår historia som skapar oss och gör oss till de människor vi är idag. Vissas historia är värre än andras och ibland tänker jag med min historia att inte undra på att jag har blivit den jag är. Men ändå så har jag kommit fram till att jag ångrar ingenting och framtiden får ta den väg den tar för nu sitter jag här med mitt julvemod men ändå har jag det bra.
Nu åker jag till Vasa ! Tjingeling !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar