Ett väckande samtal

Jag är ingen Florence Nightingale, Sophie Mannerheim eller Katie Eriksson. Jag gör mitt arbete för att jag behöver en lön som betalar för mitt leverne. Men trots att jag anser att mitt arbete inte är mitt kall som jag osjälviskt utför med risk för att själv bli skadad och smittad så har jag en moral och ett  etiskt tänkande som jag använder mej av speciellt i mötet med anhöriga till mina patienter, men vissa verkar sakna detta. En vän ringde i morse. Var upprörd. Hens äkta hälft ligger som patient men skulle få komma på dagspermission idag för att få stimulans och ork att sen ta itu med den utvärderande rehabiliteringsperiod som hen är berättigad till inom specialsjukvården i slutet av månaden. Och vad är det upprörande med detta? Jo denna väns barn hade besökt sin förälder på denna anstalt och f ok att patienten få komma på dagspemission eller behövs det läkarlov. Det var helt k för denna på anstalten anställda person med dubbelexamen och ledande position och lång arbetserfarenhet men i följande andetag om jag fick rätt så uttryckte sej denna vårdare att det skulle vara bäst om patienten skulle få en hjärninsult till för att få komma bort när han ändå är så trött och inget orkar och att pga denna trötthet så kommer han knappast att få vara så många dagar på intensivrehabilitering heller. Hur kan man säja så ??? Jag ryser. Det är en sak vad vi vårdutbildade tänker för oss själva och vad som säjs i kafferummet men att säja det till en anhörig, då är yrkesetik och proffessionalitet långt borta. Det är inte patienternas fel eller anhörigas fel om personalstyrkan är liten och arbetsbördan stor. Vården är lagstadgad och viktigt att hålla upp en professionell bild av sin arbetsplats. Så jag blev sannerligen ledsen och upprörd av att höra detta om min gamla arbetsplats. Vården handlar om att prioritera till stor del och om en inriktad avdelning på rehabilitering har patienter som skall på intensivrehabiliterings utvärdering så tammefan gör det då. Rehabilitera och låt småsaker vara och sluta vara så petiga med icke så livsviktiga saker och försök i alla fall rekrytera personal ch sköt om den personal som finns och inspirera personalen till ett gott arbete.
Att jobba inom vården är ett skådespel ibland. Vårdpersonalen måste spela en roll och inge ett tryggt och deltagande sätt gentemot sina patienter och dennes anhöriga. Vi kanske vet vart det bär av och i sinom tid är det oftast vi som får berätta och ta emot reaktioner nä drömmar och förhoppningar går i kras. Men det måste göras i den takt som den mottagande parten är mogen för. Läkaren kan i sin tur berätta sin del när som helst och då är det även vi vårdare som oftast få reda upp den chocken och reaktionen. Men ändå... mitt hjärta gråter och jag lider med min vän och det bemötande hens familj får och fått.  dessutom går hen nu och är rädd för att hens hälft bestraffas ifall hen för denna sak vidare till högre instans.
Vart är världen på väg ? Jag hoppas verkligen att denna SOTE/Sotku reform gör så att patienterna blir bättre bemötta och får den vård de är berättigade till. Och att anhöriga får ett värdigt möte i vården...
Och om mina egna nångång blir patienter på någon anstalt så förväntar jag mej ett värdigt bemötande som anhörig.
En gammal dam som jag träffa en gång under min studietid sa: "Om du är sur och på dåligt humör så har du inget här att göra. Sjuka människor orkar inte med det vi har tillräckligt ändå".  Detta ha jag försökt att gå efter. Försöka vara den som ändå kan inge ett hopp och en liten stund i dagen som avbryter den verklighet som mången patient och anhörig idag upplever på anstalter runt om i Finland.

Men nu skall jag gå ut och plocka björnbär. Har en ledig dag att ladda batterierna för att imorgon igen stå på scenen och hoppeligen göra någons dag lite bättre.

                              "En dans på rosor, men ingen har lovat dej en dans på rosor......"

Förlåt men...

jo jag vet att ag lovade en snabb fortsättning av min husmorssemester men det  blev som det blev. Tycker att jag inte gjort annat än jobbat, suttit på vägen till och från jobb eller sovit eller skött om hushållet sista veckan. Nu dessutom gör jag tre kvällsturer på raken så det gör sitt. Men jag skall i alla fall vara ledig onsdag och torsdag och troligtvis får jag besök på onsdag av kära kusin. Men under min husmorssemester lördag alltså den 6.7 så då var det vackert väder. Lade mej pladask ute i solen på mammas gård och lapade sol...utan solskydd.....och så lyssna jag på sommarpratare och bara njöt. På vägen på fredagen när vi åkte söderut så lyssnade via radion på en sommarpratare; Frida Lindholm som pratade om hur det var att mista sin mor i cancer och processen kring allt detta och hur det påverkat henne. Måste säja att det är modigt att öppna sej så mycket i etern. Satt  där på vägen...Har ännu många sommarpratare jag skall hinna lyssna på men det får bli i små bitar. Bilder på några jag lyssnat på. (bilderna från nätet)

Frida är hon i mitten och dom två andra är Anne Hietanen som också bloggar och Peppe även hon bloggar.

        

och alltid underbara Jonas som pratar på SR P1.

                                                 Silvia Modig; rätt namn på rätt kvinna

och Tarja, alltid lika sympatisk. Hon är verkligen en muminmamma .

 

Dessutom håller jag på och läser en bok som bara är så bra. Författaren skriver annars krönikor i tidningen Tara som väl är lite mera för oss kvinnor över 40 som kommit ur Amelia stadiet. Hon skriver så fint och bra om livets alla vändningar och uppgångar och nedgångar. Om hur många kantstötta människor det finns som känner igen sej i hennes texter och nu hittade hon en till. Hon använder ordet starksköra. Två starka ord i ett men när en människa är bägge, både stark och skör så vad är hon då.  Jag rekommenderar varmt boken. Dessutom skriver hon en text om att vi alla borde ha en farstu i vår själ där vi kan bestämma vem vi släpper in och vem vi visar på dörren. Alla behöver vi inte direkt släppa in i vår kök eller vardagsrum, för alla människor passar inte bara ihop och får oss att må bra eller att vi mår bra med dem. Då är det lika bra med att avstyra det hela i farstun.

Ja jag bara älskar den här boken och skall skaffa den till min hylla, nu är den på lån från biblioteket.

Skriven av Maggan Hägglund.

Finns även en annan bok tillsammans med Doris Dahlin; Drunkna inte i dina känslor- en överlevnadsbok för sensitivt begåvade.

Jag tror att även denna bo skulle vara för mej för jag är en ganska så sensitiv och överkänslig person som ibland lider väldigt mycket av det.

Så det här har jag sysslat med. Dessutom varit på Närpes sommarteater och sett på deras sommarteater, den går på närpesiska och så har ju Närpes den enda vridscenen i Finland så det var en upplevelse. Men jag som är bortskämd med Raseborgs sommarteater så blev nog lite besviken. Skall inte vara så kräsen ...

Så nu väntar jag bara att få mina två lediga dagar som jag bara tänker vara hemma på. Nåja in till Närpes och handla och besöka bibban men annars. kanske fixar jag mitt örtland nu när jag fick taggbuskarna bort. Bäst att ta dagen som den kommer, fånga stunden och göra det bästa av det.

 

Minisemester del 1

Som sagt var så hade jag ju min semester i maj. Med d frivilligt arbete och en flytt. Hela juni har gått i arbetets tecken så nu var det verkligen skönt med tre dagars ledighet. Hade egentligen inga större förväntningar eftersom dagarna var fullbokade, men på ett bra sätt. Vi började redan på torsdagen med att efter jobbet och maten och det vanliga köra till Jurva, där finns en konstgjord sjö som gjordes för pappersbruken i Kaskös skull. Ett vackert ställe, vädret var det bästa och jag börja ladda ner...

 Så här vackert var det och är , så dit skall vi igen. Finns en vandringsled också.

 Spanielparet så fick äntligen simma allt vad dom bara orkade. Och som dom njöt och var blöta.

Och så här vackert var det när vi promenerade tillbaka till bilen på vallen som omfamnar sjön.
På fredag morgon bar det iväg söderut. Stannade först i gamla Raumo som var en mycket positiv upplevelse. rekommenderar varmt att besöka Raumo; Ol niingun gotonas. Härlig dialekt, natur och miljö och en massa små fina shoppingställen. Så där njöt vi och åt jättegod bakelse och ett himmelskt gott chailatte på en trevlig servering.

 

Efter Raumo bar det iväg på det som var den stora grejen på fredagen, nämligen Ruisrock och lyssna på Håkan Hellström. och det var något det. En härlig artist som gav sitt allt. Och så vacker musik och så fina tänkvärd texter. Sitter och lyssnar på honom just nu också. Ja vad kan jag annat säja, jag är såld på honom. Lyssnar när som helst på honom live igen. Han är på Allsången på Skansen imorron. Han är ju en lite speciell artist och endera så gillar man honom eller inte. Men bättre än Stam1na som spelade före var han alla gånger eller om det är åldern som gör det. Men Ruisrock i sej är en upplevelse där musiken inte verkar vara det viktiga utan att supa och bete sej som finnar gör. Och vilka sätt dom har att smuggla in sprit på om man alls kommer innanför porten... Undrar hur många våldtäkter och misshandanden som det varit.... för där ser man nog lite av allt och det är inte vackert. Runsalas natur är vacker men det andra.... på Håkans konsert så såg man vacker kärlek och sådana som kom för musikens skull och dom flesta var dessutom  om jag gissar rätt svensktalande finnar eller finlandssvenskar eller tvåspråkiga finländare.

 

 Soundchecket före spelningen. Håkan inte på scen. Bakgrunden är sista omslaget från CD.n

                                         Intensiv scennärvaro.

 

Det var fredagen. Efter Håkans framträdande var vi så tagna och trötta så vi tog bussen tillbaka till mässcentret där vi hade parkerat bilen och åkte till mamma och pappa.

Och del 2 av min husmorssemester kommer imorgon om allt går enl. plan.

 

Sommartider och datatid.

Efter att jag flyttat och inte lever i ett distansförhållande mera så har min datatid minskats otroligt. Därför blir det inte så täta inlägg på bloggen heller. Kollar det mesta jag behöver via telefonen men orkar inte sitta och blogga därifrån. Och dessutom är det sommar.
Längtar efter min minisemester i helgen när vi ska resa söderut. Ruisrock på fredag och Baltic jazz på lördag. Dessutom skall jag försöka hinna träffa alla vänner och bekanta och så borde bästa kusin vara hemma från Göteborg. Sakta har jag klimatiserat mej här men saknar havsluften. Förra helgen var mamma och pappa här och hälsade på och då var vi ut och åka till Kaskö. Då fick jag havsluft. Finlands minsta stad som ligger vid havet. En mysig gammal stad. Rekommenderar ett besök. Det känns absolut inte som du besöker en stad men tillika får man känslan av att man är i Pippis stad ... den är så där mysig. Min bil ska jag få hem imorron...betalade ut den igår från service och fy Fabian vad det kan va dyrt... men behöver den.
Imorgon har jag varit en månad Närpesbo. Tänk vad tiden går. Allt har gått bra och är under kontroll tycker jag i alla fall. N. fått hem brev från gymnasiet och läsordning. Imorgon skall jag ringa om lägenheten hennes. Eller jag gjorde det nu för imorgon kan det vara glömt igen. En trevlig hyresvärd får hon så det känns bra. Och bra för henne att börja pyssla på med något också. Hon väntar på att få komma till stan och lite bort från fält och fåglar men hon har ännu som sommarprojekt att måla garaget.
Men sommartid och datatid. Sommartiden kan jag inte göra något åt, att nätterna är ljusa och att jag hellre är ute eller gör annat än sitter framför datan. En tid trodde jag att jag var beroende av datan nästan men så är det ju inte alls. Klarar mej ju bra.  Visst blir det flera bloggar att läsa sen när jag äntligen kopplar in mej men det gör inte så mycket. Hellre tar jag en ordentlig stund när jag gör saker då än att jag flippar på lite nu och då. Sommaren är ändå så kort och när mörkret kommer så blir det säkert annat. Och just nu när jag mår så här bra så har jag inte ens alltid så behov att skriva så mycket. Bloggen är ju min terapi där jag ibland spyr ur mej mitt illabefinnande för att få perspektiv på saker och ting. Men när läge är lugnt och tankarna lugna så är skrivbehovet mindre. Läser annars en bra bok nu, eller det är en kolumnist på tidningen Tara som gett ut sina samlade kolumner i en bok och dom är bra, vissa är nästan som hon skulle ha skrivit av mina tankar, för jag kan inte skriva så bra som hon. Roligt ibland att läsa kolumner, finns många så bra kolumnister. Favoriten i Hbl är Kaj Korkea-Aho. Jag bara gillar hans sätt att skriva.
Men nu ska jag ta min Tara och Femina i soffhörnet och läsa. i fredag kommer jag mot Kimitoön efter en tur i gamla Raumo och Åbo på Ruisrock. Vi ses !