Jag har en längre tid känt som om vi har blivit mera nonchalanta och slutat bry oss om varandra och om vår värld. Vi tar allt för givet och skyller ifrån oss när något går fel. Nu kring jul så är det väl en av de viktigaste sakerna att visa omtanke och bry sej om varandra och världen vi lever i. Naturfenomenen som pågår i världen är i stort beroende av att vi inte brytt oss om vår jord. Klimatförändringarna så kan vi bara själva påverka. Fast vi bara gör lite så gör vi något. Det är stora saker. Men som på arbete...vi ska väl lämna vårt arbete så att vi själva vill fortsätta och vara nöjda med vad vi gör/gjort. Vi kan inte förvänta oss att någon annan kommer och städar upp efter oss. Jobbar vi i en grupp så är det väl ännu viktigare.
Empati, hänsyn, omtanke för varandra. Det enkla att bry sej och våga visa att man vill göra det man gör bra. Var stolt för det man gör. Också bra saker som vi gör så smittar oftast av sej på andra. Inte bara det dåliga. Men har vi lättare att ta efter det, om någon annan glömmer eller inte gör så varför ska jag ?
Ibland känns det som vi lever i en ganska kärlekslös värld, och att visa känslor är en svaghet. Oftast så bryr vi oss kanske mest om det som cirklar på ett armlängdsavtånd från oss själva. Det som händer längre bort berör inte oss. Det vi läser på tidningarna så det händer ju där... inte kan sånt hända här. Men om det händer då... bryr vi oss då ? Och blir vi då lessna och besvikna när inte omvärlden brys sej om oss.
Kanske vi ska sluta ta allt för givet och vara glada åt det vi har. Försöka att inte se så negativt och pessimistiskt på allt. Fånga stunden och vara tacksamma och ta emot det som livet ger oss med ett leende istället för att alltid kräva och begära mera. Vi har bara ett liv. Vi skall väl ta vara på det och njuta av det och kan vi och har möjlighet så delar vi med oss till dem som har det sämre. Och vi ska ta hand om vår jord också, tänka på vad våra val gör. För vi vill väl ge en värld vidare där ännu gräset är grönt och havet är blått, fåglarna sjunger och blommorna blommar. Och där vi ännu har fyra årstider.
Det känns jobbigt att skriva om detta. För att visa att man bryr sej om så kan ibland tolkas att man gör sej till. Men en "hällä väli" stil så fungerar inte mera. Vi måste bara börja visa att vi bryr oss om för hela tiden kommer det fram hur dåligt vi mår, ungdomarna, barnen, vuxna, åldringar. Men om vi alla skulle visa lite mera omtanke om varandra, kanske bara med ett leende så kanske någon känner sej bättre för stunden och får en känsla av att det finns någon som bryr sej om mej.
Det som jag personligen upplevt jobbigt är när jag mått dåligt och svarat ärligt på frågan hur jag mår och då möts med tystnad eller "det blir nog bra". Kanske jag då gärna skulle ha sett att frågeställaren frågat varför ? Kanske gett mej en kram eller en klapp på axeln och en uppmaning att prata om vad det är som känns jobbigt just då. Det är mycket lättare när man får svaret att. jag mår bra, allt är bra än det motsatta. Det skrämmer tyvärr oftast bort frågaren. Jag jobbar själv hårt med mej själv nu på att börja visa mera omtanke, att bry mej om och även finnas till för dem som kan behöva någon att prata med. Jag vill finnas till för min nästa. Leva idag för imorron kan det vara för sent.
Vi kanske lla borde vara lite muminmamma som tar emot alla med öppna armar....iallafall i juletid..
