Jag hatar Hejdå...

Så är jag tillbaka...här som jag borde kalla hemma men just nu känns det absolut inte så. Mitt hemma är ännu i Pörtom hos S. Det ändrar snart igen. Jag vet ju det men efter en vecka där så känns det att där hör jag hemma. Fixat och pysslat. Myst och gosat. Inte sovit ensam. Jag trivs bättre och sover bättre med någon bredvid mej. Kanske det är tryggheten, att veta att det finns en annan vuxen som delar på bördorna. Här är jag alltid ensam om allt som det skall beslutas om eller om det är något i lägenheten. Eller när grannens fylledillen skrämmer oss alla som finns här, både barn, djur och mej... Nå det är 5 månader kvar nu, sen bär det iväg på heltid.
Min stora julångest försvann med det vackra vintervädret som vi hade. Stjärnklart och kyligt och mångubben som log.  Jag fann ro i att handarbeta igen, började virka på Martha-sjal, fast jag ingen Martha är. Och så gick vi på teater som jg sett så fram emot. Next to Normal... den tog mej så mitt i prick, mycket var som om det handlat om mitt liv och mina känslor och tankar. Fick igen den upplevelsen att jag inte är ensam...att varje dag är en balansgång....Musiken var jättefin och innehållet likaså. Men den var tung och jobbig att ta till sej, det var så mycket känslor, ingen lätt musical. Men rekommenderar den varmt till alla att se på... för vad är normalt ? Men om vi kan vara nästan normala så är det väl bra ?

Så det var min julledighet. Imorgon börjar vardagen. På måndag skall det regna och hela nyåret skall visst komma i regn och då ska jag få träffa bästa kusin. Kommer att bli en lång vinte och vår när jag har så mycket jag väntar på. Måste få ihop en bra skriven CV och skicka runt till arbetsgivare.  Och allt annat som skall börja planeras... Väntar på 2013 för hatar att säja hejdå och ta riksåttan söderut...