Nu finns den hemma på bordet. Del två av denna underbara, förkrossande hemska histoia som utspelar sej i vår närhistoria. De flesta av oss så kommer säkert ihåg när HIV/AIDS kom till Norden. Men minns vi hur vi blev informerade om det `? Minns vi hysteri eller vad minns vi ? Det blev upplysning om kondomer, om att det smittar via blod, kanske andra kroppsvätskor... men jag minns också hur frågorna i olika flicktidningar var om man kan gå och kissa på allmäntoalett utan att bli smittad, eller simma i simhall... Men det var då, på 1980-talet, idag vet vi bättre och många värre bakterier och virus finns som vi är mera utsatta för än HIV. Men dom är tydligen inte lika sexiga eftersom dom kan drabba alla...och inte bara en speciell grupp människor som man trodde då.
Det finns många smittobärare och spridare av olika sjukdomar i vårt samhälle. Dom är inte farliga så länge dom rör sej i ett friskt forum, öppna samhället men när dessa smittade människor utan symtom kommer in på en anstalt så blir dom behandlade som dom har pest. In i isolering och hålls där. Ensamt rum. Personalen ser ut som ufon när dom kommer in i rummet, när dom nu kommer...allt skall särbehandlas. För risken är den att de då kan sprida sitt virus till människor som är insjuknade i andra sjukdomar och har ett nedsatt försvarssystem. Alltså kan ett nytt virus i en sjuk kropp bli dödande. Men dessa människor går i butiken och känner och klämmer på samma frukter som vi som då tror oss att inte ha något. de hostar i samma biblioteksböcker som vi. Det är intressant, kan vara svårt att förstå. Men det är skillnaden på sjuk och frisk, symtom eller inte symtom.... Jag har ännu inte i mitt arbete träffat på någon HIV -positiv (iallafall vad jag vet) men dessvärre på många andra som insjuknat i en det ena och än det andra och aldrig kommer att bli av med sitt virus. Det som jag många gånger märkt är att de som har t.ex hepatit sm är orsakad av då stort alko-inyag eller liknande så verkar mera "skrämmande" än t.ex dom som bara fått någon sjukhusbobba som MRSA fast den är värre i slutänden...
Iallafall gör Jonas Gardell samhället en stor tjänst som sätter fram detta på bordet. De som så många av oss upplevt, om då på avstånd, men vi har iallafall levt i den tidsåldern. En stor eloge til honom och hans mod.
Det är väl detta som är en stor del av budskapet: Du är inte ensam ! Och ingen skall lämnas ensam.
Inledningsorden i boken:
I mitten av åttiotalet på ett sjukhus någonstans i USA låg ett barn döende i infektionssjukdomen AIDS.
Barnet var övergivet av sin familj och därför ensamt.
På sängens kortsida var ett anslag uppsatt.
Får ej vidröras.
(Torka aldrig tårar utan handskar 2.Sjukdomen 2013, Nordstedts förlag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar