Usch vad jag hatar mej själv när jag har den här känslan i mej att jag inte hittar ro till något. Tanlarna virrar och hjärtat bultar å och inget blir ordentligt gjort tycker jag. Oroar mej för allt och inget. Och jag vet ju nog vad som utlöst detta och får skylla mej själv så jag ordnar det själv ! Men när känslan att allt bara krachar och kaos kommer...argh. Så för att nu lite få lugn så ska jag försöka skriva ihop något här, sen sätta på en film och virka på min sjal. Kanske jag då kan lura min hjärna att lugna sej. Skal se på filmen "Pariisin varpunen" som handlar om Edith Piaf. Läser en biografi om henne nu också. En mycket intressant människa på alla vis. Peter Jöback besökte hennes grav i Paris i sin dokmentär erie som nu också kommer på TV.
Jag gillar att läsa om kvinnor som genomgått mycket. Edith Södergran, Helene Scherfbäck, Sylvia Plath, Edith Piaf, Coco Chanel, Frida Kahlo... kvinnor som kämpat och vunnit eller fått ge efter för vad livet bestämde sej för dem. Kanske det är för att jag känner igen mej i vissa delar av dessa människor eller så är det något annat.... vad vet jag. Men ett djup och ett innehåll det är vad sm behövs för att fånga mej... inget ytligt nonsens. Eller massproducerad lite omändrad tusenvara. Nep det går jag inte på så nu skall jag kolla på Ediths liv och virka och försöka samla ihop mej.....
Jag skulle säkert annars bli en bra buddist för är det inte dom som räknar livets värde i hur mycket människan utsätter sej för lidande ?? eller något sånt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar