Så min nedstämdhet från igår finns kvar men den känns bättre. Troligtvis så beror den mycket på mina hormoner som svallar extra när det är "veckan". Men det går över så det känns bra. Skulle behöva gråta ut ett varv över allt som känns jäkligt för för mej fungerar gråten renande. Själen känns lättare att bära sen.
Jag gråter inte ofta men när jag gör det så bölar jag på ordentligt och länge. Men tårarna kommer ju inte alltid just då när dom kanske skulle behöva. Men ibland så är gråten tyst och ses inte som tårar utan den finns innanför. Då är det endast i ögonen som man kan se att dom är som bottenlösa brunnar. Ögon talar och berättar mycket. Ögonen är själens spegel säjs det.
Satt och fundera över vart jag någongång skulle vilja resa igen om jag får möjlighet. Och jag vill tillbaka till Teneriffa. Till Candelaria och se på den svarta madonnan. Hon grep tag i mej och på något sett så är hon närmast någonsorts tro jag kommer. Gillar annars inte katolicism eller religon över lag men ibland så är det som ändå jag söker något. Och då finns min svarta madonna där å min hylla bredvid sängen och skyddar mej.
Kyrkan som hon står i, stället där kyrkan finns är så betgande. Jag besökte endast stället mycket snbbt men jag visste direkt att hit vill igen med god tid och få ta in allt i lugn och ro. Det kändes som där fanns det ro. Harmoni och lugn. så nångång igen ...jag bara måste få åka dit igen.
Alla bilder tagna från nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar