tycker det räcker nu..

Jag är nu 40 år. Har varit kvinna sedan 11 års ålder; alltså haft mens óch nu tycker jag det räcker... Fan jag har sån jävla mensvärk och humörsvängningar så nu vill jag fort ha ett snabbt klimakterie så att det slutar. Finns säkert bra örter och smörjor och grejor så att jag klarar mej bra. Te finns det iallafall. Jag menar så här i påsktider; jag behöver inte några ägg längre, har ingen önskan, längtan eller behov att kläcka ur mej något mera, så dom kan jämt torka bort dom där sista. Men kanske det är så att det börjar såhär...att mensen först blir värre och sen tar det slut ?! Hoppas det. Och så tycker jag också att samhället skulle kunna bestå kvinnor på bindor och tamponger, jag menar vi har ju inte valt detta helvete en gång i månaden. Nu fick jag skriva av mej denna frustration och önskan att officiellt gå över i tantstadiet.
Annars så verkar det nu som våren äntligen närmar sej. Solen värmer och det är vackert därute. Märks på människor också tror jag. Vissa ser positivare ut och andra blivit kära. Fast visst är det på ön ännu jobbigt för många som trott att fabriken skall köra igång igen och där står den ännu tyst och stilla och inte har det hörts om några större förhandlingar eller köpare. Blev annars och fundera på en sak, det planeras vindmöllor till ön och det diskuteras hit och dit en massa förståss. En sak är ljudeffekterna. Men inte klagades det aldring fast fabriken susade på i Bruke dygnet runt. Men det var väl ett tecken på pengar och välmående det...vindmöllor är ju hemska och ger inget arbete och stör fåglarna, utsikten och turisterna och sommargästerna.
Det vimsar annars en massa tankar i mitt huvud nu. Allt från arbetspolitiska grejer. tycker fortsättningsvis synd om omsorgens personal i kommunen som inte verkar ses som en resurs. Dessutom att allt nu närmar sej med stormsteg och jag måste börja se allt på ett annat sätt igen. Snart är inte detta längre min hemkommun och boningsort så när sommaren evengemang nu börjar dyka upp så kan jag inte tänka att jag ska delta i allt...nu ska det ske om jag har ledigt från jobb etc.
Katternas framtid oroar också, kan inte flytta dem med mej så hoppas ju att mamma och pappa skulle förbarma sej men få se. Hoppas att dom skulle få ett bra hem och att dom igen skall få gå ute och leva ett bra kattliv. Sissi är lite marskatt för tillfället och testar nerverna men annars är hon ju så fin och kelsjuk...så få se vad det blir eller om dom får åka till grönare ängar i katthimlen...
Kämpar fortsättningsvis med motivationsproblem ang. jobbet men det är inte så länge kvar så biter ihop bara.
Men nu ska jag ut i solen på D-tankning med Ella före arbetet kallar, lockar gör det inte :)