Terapi

Efter att ha fått skriva av mej det värsta här sist så började jag må bättre. Som jag tidigare sagt så är ju bloggen min terapeut, där jag får spy ur mej allt och få perspektiv på saker och ting för att sen kanske få en rätsida problemen och illabefinnandet eller vad det kan handla om. Visst tror jag att alla borde få gå till en psykolog emellanåt också eller någon annan helt opartisk person som hjälper en att få perspektiv eller som kan säja om du är normal eller inte. Men än så länge så får bloggen vara min terapeut och för tillfället också blomlanden som jag sysselsatt mej med i dag så att svetten rann. Men guud va skönt det var efteråt, fast det inte är klart ännu. Funderar på att göra ett sago-land kanske ett smurfland på det ställe där jag klippt ner taggiga buskar. Det är rakt framför "fin-dörren" så där skulle jag sen kunna sitta och drömma. Jag älskar ju smurfer så....och sagor och fantasivärldar. Så ett eget litet sagoland så skulle kanske vara bra. Eller en Mumindal.....

Trädgårdstomtar är jag inte så förtjust i men hittade ingen bättre bild.

Så terapi...skriva, jobba och läsa....det är vad jag får hjälp av och förstås musik. Och den tanken att jag vet att jag inte är ensam. Jag berättade om Tommy Hellstens bok Förändring och avslutar dagens terapi session med en text-dikt från den boken:

Rädslan att gå sönder

Allt som en människa släppt sitt grepp om bär märken efter hennes naglar. det är som man var tvungen att ruska henne fri från allt hon klamrat sig fast vid i sin strävan att finna trygghet. Livet vill få igång oss, ruska om oss, få oss att vakna. Ju ihärdigare vi klamrar oss fast, desto kraftigare måste vi ruskas om.
 Det går inte att finna trygghet utanför sig själv, varken i pengar eller i människor, rusmedel eller makt. Den enda tryggheten finns i oss själva. Vägen dit går via otryggheten, den otrygghet vi känner när vi avkläds allt som vi klamrat oss fast vid.

Det känns
som om jag skulle gå sönder.
Det är någonting inombords som går i kras
och det gör mig rädd.
Jag vill inte förintas, inte krossas,
inte dö.
Jag vill leva.

Jag hade inte bjudit in dig, ändå trängde du dig på.
Jag blir inte klok på dina avsikter,
du får mig ur balans.
Varför har du kommit, du främmande vandrare ?
Är det för att söndra och förstöra ?
Vem gav dig fullmakten att bryta dig in i mitt sinne ?

Jag har på känn att du inte tänker ge dig av
förrän du fullgjort ditt uppdrag.
Jag som hoppades att du bara var
en tillfällig vandringsman
ett vilsegånget spöke
ett murrigt penseldrag
mitt i den strömlinjeformade bilden.
Gå tillbaka dit du kom ifrån-
till urdvalan, till djupet av mitt sinne.
Det här är mitt liv, ett noggrant bygge.
Gå din väg, jag behöver dej inte just nu.
                                Tommy Hellsten; Förändring. 2007, s.10-11

Det är vad jag vill berätta idag. Livet går vidare och det är bara att följa med. Men ibland så kan man hoppa av tåget och stanna en stund på perrongen och bara vila och känna livet i sig.