För några veckor sedan fundera jag på hur lycklig jag egentligen nu var. Jobbet är fixat och jag trivdes och mitt förhållande var bra. Min dotter verkade också ha det bra. Jag tyckte att jag äntligen fick lite tid och plats för mej själv. Jag var tillfreds med tillvaron och njöt av tanken på den kommande korta semestern i maj och den sedan påföljande i augusti. Visst fast det små moln på himlen som skymde solen men inget oöverkomligt tyckte jag då.
Förra veckan ökade molnen, min älskade sambo var på biopsitagning från prostatan pga förhöjda PSA värden. Som vårdare så hade jag tagit reda på orsaker till detta och kommit fram till att det nog handlar om inflammation. Urologen sa att prostatan hade en förhårdnad men inget att oroa sej för. provbitarna togs på måndagen, svar skulle komma på posten....på torsdagen ringde läkaren....det är cancer. Vi grät båda, diskuterade alternativen, operation , strålning , vad händer....i måndag skall han åka på nytt till sjukhuset och diskutera vårdlinjen med läkaren. Jag ska jobba så finns i alla fall i samma hus. Har en lång arbetsvecka och nu vet jag inte hur den ser ut här hemma heller, vad är tidtabellen ??
Min lyckomatta drogs under fötterna på mej och ännu känns det tomt mörkt och kaos. En 46- åring ska inte få cancer, i alla fall inte i prostatan , det är gamla gubbars sjukdom. Jag har skött patienter som ligger inför döden i prostata cancer, jag har skött yngre människor i andra cancerformer.
Så in i vårt lyckliga liv kom en oväntad och ovälkommen gäst, ingen man frivilligt tar på besök.
Min sambo tar det lugnare än mej medan jag är helt, nästan i alla fall, förstörd. jag önskar mej lite av hans lugn.
Så jag uppmanar er mina vänner; är du en man ta ditt Psa värde och ni kvinnor; skicka era män på koll i tid.....
Efter i måndag vet jag mera, vad som händer men ännu känns det som jag trevar i mörker för jag vill inte mista min bästa vän. Och som vanligt förstorar jag allt men jag vill vara beredd på det värsta....
Kanske bra att jag just läst Kristian Gidlunds bok....men han hade magcancer den har en högre dödlighetsprocent än prostatacancer. Så kanske allt blir bra....en liten operation och så är den borta....det är det jag hoppas och önskar, och troligtvis lite strålbehandling till....
Så nu ber jag till alla gudinnor och gudar och andra väsen som kan hjälpa oss igenom det här; Ge oss styrka att gå igenom dethär utan att förlora varandra !
Förra veckan ökade molnen, min älskade sambo var på biopsitagning från prostatan pga förhöjda PSA värden. Som vårdare så hade jag tagit reda på orsaker till detta och kommit fram till att det nog handlar om inflammation. Urologen sa att prostatan hade en förhårdnad men inget att oroa sej för. provbitarna togs på måndagen, svar skulle komma på posten....på torsdagen ringde läkaren....det är cancer. Vi grät båda, diskuterade alternativen, operation , strålning , vad händer....i måndag skall han åka på nytt till sjukhuset och diskutera vårdlinjen med läkaren. Jag ska jobba så finns i alla fall i samma hus. Har en lång arbetsvecka och nu vet jag inte hur den ser ut här hemma heller, vad är tidtabellen ??
Min lyckomatta drogs under fötterna på mej och ännu känns det tomt mörkt och kaos. En 46- åring ska inte få cancer, i alla fall inte i prostatan , det är gamla gubbars sjukdom. Jag har skött patienter som ligger inför döden i prostata cancer, jag har skött yngre människor i andra cancerformer.
Så in i vårt lyckliga liv kom en oväntad och ovälkommen gäst, ingen man frivilligt tar på besök.
Min sambo tar det lugnare än mej medan jag är helt, nästan i alla fall, förstörd. jag önskar mej lite av hans lugn.
Så jag uppmanar er mina vänner; är du en man ta ditt Psa värde och ni kvinnor; skicka era män på koll i tid.....
Efter i måndag vet jag mera, vad som händer men ännu känns det som jag trevar i mörker för jag vill inte mista min bästa vän. Och som vanligt förstorar jag allt men jag vill vara beredd på det värsta....
Kanske bra att jag just läst Kristian Gidlunds bok....men han hade magcancer den har en högre dödlighetsprocent än prostatacancer. Så kanske allt blir bra....en liten operation och så är den borta....det är det jag hoppas och önskar, och troligtvis lite strålbehandling till....
Så nu ber jag till alla gudinnor och gudar och andra väsen som kan hjälpa oss igenom det här; Ge oss styrka att gå igenom dethär utan att förlora varandra !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar