När vi tömde i förrådet förra gången S. var här så kom den fram igen, lådan med gamla foton och almanackor och minneshäften från 90-talet. Satte den då lugnt åt sidan och bestämde mej för att reda upp den en annan dag, ensam. Nåja.. den dagen kom igår. Var och sökte en hylla som jag gav bort därifrån och då följde lådan med upp. Och voi voi vilken rensa i själen session jag fick. Det kan jag säja att mycket så kom jag inte ens ihåg att jag gjort eller känt men roligt var det tillika som sorgligt. För nu är den borta. Alla avslöjande foton och dagsboksanteckningar eller snarare sagt kalenderanteckningar. För nu tammefan ska jag börja från rent bord utan att släpa en låda minnen med mej från en tid som inte kommer tillbaka. För den delen vill jag inte heller. Som Jonas Gardell säger, eller i alla fall ditåt. "Man får inte leva om sitt liv, det är det som är själva grejen " Och det passar nu när jag äntligen rivit sönder och förstört lappar och foton och minnen av gamla kärlekar och förtjusningar. Vackert skrivna initialbilder och liknande som vi gjorde då på 90- talet och 80-talet när vi var förälskade... Jag måste säja att jag var ombytlig. Men vissa kom alltid tillbaka. Vissa sårade mera än andra. I alla fall märkte jag det att jag redan då borde ha vågat prata mer men det vågade jag inte i alla fall inte nykter. För nog var jag full under första hälften av 90-talet och slutet av 80-talet oj grymma öde. Hur orka jag ? Nåja tydligen så kom väggen emot emellan. Hittade en liten dikt eller notis som jag skrivit 1991, mådde tydligen skit då för då ropade jag på hjälp för att inte gå helt under. Men det var väl sånt som dom flesta höll på med till och från. Men det är jag glad att då var det inte ännu foton som lagras på datan och i nåt nätverk som vem som helst kan kolla på m fotona inte är tillräckligt skyddade. För så många foton fick nu försvinna som många inte skulle ha gillat att hitta på nätet. Hur mycket av ungdomars foton kan plockas fram om 25 år av deras barn ?? hmm...Nå det är ju var och ens val. Men i alla fall så är nu många "festan-foton" borta och bearbetade. Minnen finns inom mej men nu finns inget kvar mera som kan påminna mej om sådant som eventuellt skulle kunna dra upp gamla sår.
Det var roligt i alla fall och inte ångrar jag just ingenting men inte skulle jag göra om det. Som Lena Philpsson sjunger: Jag ångrar ingenting, kasta första stenen den som är utan synder. Men alla vi som var unga då så hade i slutändan ganska roligt, på ett enkelt och oskyldigt vis, vill jag tro i alla fall.
När jag engång var igång med att städa gammalt så tog jag itu med min CD-samling. Men där är det värre. Finns bara musik som jag inte kan göra mej av med. Och jag är så gammalmodig att jag vill ha en skiva som jag kan ta i och läsa på... så de flesta skivorna blev kvar. Av sentimentala skäl och därför att dom bara är så bra och jag vill ha dom. Så visst kan man städa bort mycket av sin historia men vissa saker stannar alltid kvar. Ploppar upp när man minst anar det och det behöver det få göra. För fast vi inte ska stirra oss blinda på framtiden, sörja det förgångna utan leva i nuet så behöver vi nog lite flasch-backs från det förflutna ibland. Kanske med hjälp av musik eller av foton eller av ett möte med en människa du inte sett på lång tid men som kanske nångång har haft en roll i ditt liv eller tagit en plats i ditt hjärta. Men om det inte gör en att må dåligt så minns det du vill minnas för det är väl ens minnen som hjälper en att bli den som en är idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar