Det finns ju så många som inte är pappa, eller har en pappa som man vill komma ihåg. Och vad är en pappa ? Det har ju varit mansveckan nu som synat mannen i sömmarna. och veckan tar slut i farsdagen. Reklam om att komma ihåg pappa med kalsonger, böcker, rakvatten... På dagens Turunsanomat var där om hurudan blomma du skulle föra till pappa beroende på hans personlighet. Men tänk på alla dom då som inte är pappor. Vissa har valt det frivilligt andra inte. Min S. till exempel. Han kommer aldrig att fira en farsdag själv. Han blir aldrig pappa. Han blir inte ens en plastpappa till min dotter, för dom har hon fått nog av säjer hon. Och han är inte ute efter det heller. För det finns ju pappor av alla slag: plastpappor, lego-pappor, styvpappor, svär-far, morfar, farfar och så alla spermadonatorer... men när skall dom få en dag då som inte är pappor (eller mammor för den delen) Borde inte dom få ha en :de barnlösas dag eller de barnfria vuxnas dag ? Jag kan komma ihåg min pappa vilken dag som helst med en gåva om jag tycker, det behövs inte sättas en dag för det. Och alla som är pappor är ju inte ens värda att få delta i denna lovsång kring farsdagen. Samma gäller nog kring morsdagen också. För i vilket fall som helst så är det barnens trygghet som går först. För att vara pappa så behöver du ha reproducerat dej.Och erkänner du att du gjort det så är du en betalande pappa iallafall, på ett eller annat sätt. Där är den lätta delen.Men att sedan vara pappa så där finns det nog att bita i.
Jag har varit lycklig i att ha en pappa som funnits till och varit en bra pappa. Min dotter i sin tur har nog inte haft lika bra. Och det är något som jag ofta haft väldigt svårt med. Att jag inte hittat en sån karl som varit en bra pappa till henne. Men hon har klarat sej, mycket tack vare sin morfar och visst den som fanns närvarande en stor del av hennes barndom så har väl gjort sitt men någon direkt bra farsfigur var han nog inte. Han var mest ett stort barn själv. Jag står för detta och därför kan jag skriva ut det. Gått i terapi i 4 år för att kunna säja det rakt ut och inte bara söka felen i mej själv. En sak till som är min åsikt så är den att ett barns tillit kan inte köpas..... eller mutas.... En pappa eller den som innehar papparollen skall älska ett barn villkorslöst och alltid finnas där för barnet.Dra gränser, ställa upp, vara vuxen och FINNAS TILL. (också när ett barn gör fel, vi lär oss via våra misstag)
Med alla mina funderingar kring pappor och män såhar jag också kommit fram till den åsikten att 2 pappor är bättre än ingen. 2 mammor är också bättre. 2 vuxna ansvarsfulla människor är bättre än ingen. Och inte behöver man alltid vara två. Ensam mamma eller pappa klarar sej också riktigt bra, men då är utmaningen och ansvaret dubbelt. Ensam är inte alltid stark. Så alla ensamstående föräldrar borde få ha en egen dag. Nu är det iförsta hand de ensamma som då inte har delad vårdnad eller liknande utan som faktiskt är ensamma med sitt/sina barn och drar hela lasset ensamma. Vårt samhälle verkar ibland vara uppbyggt enligt 3V system: Volvo, villa, vovve + mamma och pappa och då skall mamma vara en kvinna och pappa en man. Så var är felet här då :
Mark och Jonas: båda pappor, har väl en villa om dom har vovve eller Volvo vet jag inte. Men dom firar iallafall farsdag idag bägge två med sina barn. Men många anser ju att detta är fel. Inte jag. Dessa barn har också två mammor som älskar sina barn och varandra om jag förstått rätt. Så vilken rikedom dessa barn har.
Jag har mång kritiska idee´r kring föräldraskap och uppfostran. Jag är faktiskt utbildad fosterförälder också så fått stor uppfattning om föräldraskap där via trots att jag ännu blivit en fostermamma. Dessutom så är jag en ensamstående mamma. Blev det när min dotter var 6 månader. Och trots att jag var gift och levde med en man i nästan 10 år så kände jag mej alltid som ensam mamma. Kanske jag inte alltid tillät den andra att få ta en papparoll heller, men då när jag gav över för att han skulle få vara pappa så blev oftast jag besviken och likaså barnet. Horribla saker som hon berättat efteråt.
Så farsdagen är till för dem som förtjänat sej av den är min åsikt. Sen har vi alla vår födelsedg som vi kan bli ihågkomna på. Så vi skall noga tänka efter när vi tar på oss rollen som det ena och det andra och dömer det ena och det andra. För islutänden så handlar det om våra barn. Du blir ingen far eller mor förren du har ett barn du tar ansvar för och älskar hela vägen ut.
Vill bara dela av mej av Kahlil Gibrans Profeten :
om Barnen.
Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er, men inte från er.
Och fastän de finns hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan ge dem er kärlek, men inte era tankar.
Ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar,
Ty deras själar bor i morgondagens hus som ni
inte kan besöka, inte ens i era drömmar.
Ni kan sträva att efterlikna den, men sök inte
göra dem lika er.
Ty livet vänder inte åter och dröjer vid gårdagen.
Ni är de bågar från vilka era barn flyger som
levande pilar.
Bågskytten ser målet på oändlighetens stig. Och
han böjer er med all sin kraft för att Hans
pilar skall gå snabbt och långt.
Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand;
Ty liksom Han älskar pilen som flyger, älskar Han även den båge som är stadig.
Jag rekommenderar er alla att ta del av denna bok: Profeten av Kahlil Gibran. Den har gett mej mycket visdom, tröst och stöd på vägen.
Någon dag skall ni också få ta del av mina tankar kring mina tankar om religon och att tro....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar