Dagens inlägg handlar om kärlek, jämnställdhet och tolerans ....kanske om jag lyckas ....
Ninni i Mumindalen behövde få synas, accepteras och bli älskad för den hon är för att bli synlig igen. Hon måste få ett godkännande att hon är bra som den hon är. Berättelsen om det osynliga barnet så används i familjeterapeutiska syften inom vården av anorektiker ibland om ni vill veta, det var jag med om när jag var kanske 7-8 år. Då förstod jag det inte riktigt men när jag nu läst berättelsen igen, många gånger så ser jag budskapet. Och alla ser vi der säkert på olika sätt beroende på vad man har i sitt bagage.
Jag hade , eller vi, hade besök av min bästaste kusin igår. Han är även min dotters gu´far. Han är även nästan som en bror för mej. Min kusin är en en kristen bög. Och det är ju bögarnas fel att världen är som den är eller...? Mycket har ju velat skyllas på dem. Nu senast orkanen Sandy på östkusten i USA. Varför är deras kärlek fulare än någon annans ? Det har jag många gånger funderat på, varför får man inte älska vem man vill utan att bli dömd ? Det handlar ju inte bara om att älska en av samma kön; utan också av olika färg, etiskt ursprung, religion... ja vem har rätt att döma kärlek om den,kärleken, känns rätt ? När jag blev tillsammans med min dotters far så var det många som frågade att menar du verkligen allvar ? Han är ju tokig, har varit på Ekåsen. Men vad hjälpte det när hjärtat inte lyssnade. Okej det gick som det gick men iallafall, inte ville jag då bli dömd av någon att det var fel. Till mitt försvar tog jag då: vem av oss har papper på att vi är friska ?? Nå dethär med att älska en av samma kön så har ju en så mycket längre historia. Hbtq personer blir dömda, påspottade, förnedrade och ja, jag vet inte allt. Men jag anser det är fel. Vi har alla rätta att bli älskade för den vi är och älska vem vi vill. Min kusin jobbar med en toleransbyrå/rådgivning i Sverige där han nu är bosatt.(öppet hbtq på denhär ön måste vara jobbigt) Han går stolt i Pride-tågen och döljer inte sitt sanna jag. Jag är glad att han finns i mitt liv och att han är min dotters fadder för vi behöver honom. Igår när han var här så blev det att diskutera kring familjer, vad är en familj ? Det hade i skolan varit något frågeformulär där det skulle ifyllas om föräldrarnas utbildning och liknande. Men fanns inget alternativ att kryssa i ifall då, i vårt fall, pappa är död. Och idag finns det ju så många olika familjekonstallationer. Men tydligen är byråkratin ännu fast i att kärnfamiljen är mamma, pappa, barn. Men i alla familjer nuförtiden så finns det inte alltid en pappa eller mamma. Många väljer att ensamma uppfostra sina barn. Ibland vet man inte vem som är pappan. Om min dotter någonsin under mitt äktenskap skulle ha fått ett syskon så skulle det barnet ha varit fött inom äktenskapet vilket betyder att min man skulle ha räknats som far, men biologiskt sätt skulle han inte ha varit det för han var steril (eller är). Jag skulle ju alltid vetat det. Det barnet skulle också i min mening varit en större del av mej eftersom det iallafall bar på mina gener.. Finns så många frågetecken i allt dethär.
Följande vi började att diskutera var det att när sexual undervisning påbörjas i skolan. Inte det pratet om hur barn blir till utan den diskussionen om just vad en familj är, olika familjetyper etc. Det blir ju farsdag på söndag. Till vem ritar barnen kort i skolan om det inte finns en pappa eller en morfar/farfar som står dem så nära, kan då inte mamma också få det kortet om hon är ensam och har fungerat som både mamma och pappa. Eller mammas vän oberonde om det är en man eller kvinna. Jag gillar egentligen inte alls dessa mor-fars-dagar. Det har ju bara blivit en dag där igen butikerna får sälja lite mera krimskrams. Alla dagar är mammor,pappors och barnens dagar. De finns ju ingen familje dag. Menlösabarnens dag finns det ju. Och flera dagar hittas det ju på så kanske snart kommer det även mera rättvisa dagar...
Ja för mej är kärlek till för alla. Bara man är lycklig. Sen har ingen rätta att gå in och döma. Barnen har rätt att bli älskade för vad dom är för vem dom är och vilken väg dom än tar i framtiden så är dom våra barn som vi skall älska, oberoende om dom bestämmer sej för att älska en kvinna eller man, eller bägge, en färgad eller vit, en muslim eller kristen eller ateist. Det är inte vår sak att lägga oss i och bestämma över deras liv. Huvudsakligen att dom är lyckliga. Visst vi ska inte ljuga för oss själva eller för barnen utan vara ärliga om det är så att det är ett problem för oss. Då så skall man berätta sin åsikt och varför man då har svårt att acceptera ens val. Då så är förståelsen också större. Och barnet eller en vän eller vem det än handlar om har lättare att förstå varför vi kanske dömer, eller förändrar vårt beteende mot denna människa vi förut älskat och accepterat fullt ut.
Igen blev det ett lång och flummigt inlägg. Medan jag skrivit så bakade jag ut semlor för att hålla/samla tankarna. Jag önskar och hoppas att i min värld skall alla ha plats oberonde av vad, ingen vet vad en människa går och bär på och vad det är som gjort en till den man är eller väljer att bli.
(vet nog att det finns rötägg bland alla "grupper" i samhällen idag)
Så dagens budskap: Kärlek till alla ! (och allt är INTE bögarnas fel !)
Och varför är det alltid bögarna som får felet? har ännu aldrig hört att allt är lesbornas fel ?? Är mannens kärlek fulare än andras ?
och i nätdejtingens värld så kan man ju ställa in sökmonitorn enligt utseende och kön..men hur ställer men in hjärtats val.... min nätdejting blev rätt men enligt vad jag någongång fantiserat om hur min karl skall se ut så stämmer det nog inte alls, men det är ju insidan och hjärtat som räknats. Oftast sitter det vackraste inuti och därför så ser man det inte först utan förblindas av det yttre skal fasaden som ibland döljer rätt och ibland fel.
Så nu med min utflyttning så går vi in i familjekonstallation nr.3 eller kanske tilloch med 4. och till hösten så blir det väl en ny omformning igen... så en familj ändras livet igenom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar