Om ensamhet en lördag kväll

Hade skrivit ett helt inlägg och så klämde jag fel och så försvann allt... suck. Så nu så är det då version två..
Jag känner mej ensam ikväll. Efter en dag omgiven av människor så sitter jag nu här ensam framför datorn vid mitt köksbord.

Har varit på loppis på Lalla Vinde och försökt bli av med allt möjligt som jag samlat på mej under åren. Blev inte så stor försäljning. Kanske pga den minimala marknadsföringen av Lalla men kanske var det så också att det var Kimitoöborna som svek. Lalla Vinde hålls ju igång av nyinflyttade finsktalande gröna Kimitoöbor... såna är ju konstiga... enl. vissa. På Lalla Vinde så får du inte heller vanlig Cocis och annan dricka och köpta feta wienerbröd utan hemlagade tårtor, bröd och kex. Samt specialkaffen och så har dom ett underbart utbud på te och andra jättegoda läskedrycker. Dessutom luomu, fairetrade och närproducerat. Jag gillar Lallas koncept och de människor som finns där i andelslaget så verkar vara fina människor med ett rikt liv. Är lite avundsjuk på dem men kanske det blir så att "ny-kimitoöbor" söker sej tillsammans och är starka så. För är vi ingrodda kimitoöbor öppna att ta emot nya i vår gemenskap ifall dom inte har samma värderingar som vi ?
Nåja iallafall. Efter detta så kom min systerson på besök. Som vanligt var han ute efter nånting...han har fått en lägenhet i Tölö nu och behöver möbler. Lovat att han nog ska få sen när jag flyttar men kanske något så skulle han redan få tyckte han. Nåja jag har ett köksbord med stolar i källaren som han ska få. Men hur ska det komma till stan då ? Joo moffa skulle ju kunna hämta... i sin lilla bil !!  Han kan väl ordna en bil och hämta själv. Han har en mor och en far också... men hans mor; min syster så tycker igen att hon gjort sitt. Det är isdrottningen det... vi kommer inte överens. Vi har inget gemensamt mera, men jag saknar en syster eller någon som jag kan prata med. Inte behöver det vara en syster, men någon. Kanske jag hittar en sån vän i österbotten. Hoppas så. Har så dåliga erfarenheter och har så många gånger blivit för sviken av människor jag tror att varit mina vänner så att få mitt förtroende kräver tid. Som tur är så har jag några så goda arbetskamrater som jag kan prata mycket med och så min kusin, han är som min bror. Jag hade en sån väninna när jag blev ensamstående mamma. Men hon flyttade bort sen och jag gifte mej så... har den tendensen att när jag blivit kär så har allt annat fått bli. Men ikväll så känner jag mej ensam....

Jonas Gardell har skrivit musik också och gett ut en skiva. Här är en text jag vill dela med mej:

Det finns dom som gjort dig illa

Det finns dom som inget vet

Det finns dom som gjort en grej av

Att skrika ut din hemlighet

Det finns dom som stal din stolthet

Det finns dom som tog ditt mod

Och dom som ingenting förstod

 

Dig som ingen känner

Dig som ingen ser

Du som saknar vänner

Och knappt vill andas mer

Hör på mig min kära

Hur ska jag få dig att förstå

Du måste resa dig och gå

 

Du är inte ensam

Det finns nån som går med dig

Han vill att du ska veta

Att han har det som du

Som du

 

Vägen tom och öde

Gryningsljuset klart

Du står vid busshållplatsen

Och bussen kommer snart

Nu lämnar du allt gammalt

Här tar din barndom slut

Nu tar du steget ut

 

Och när du sen har rest dig

Vänd dig inte om

Finns ingen väg tillbaka

Varifrån du kom

Allt dom ville ge dig

har du rivit och förstört

Allt dom hade att säga

har du redan hört

 

Du är inte ensam

Det finns dom som föjer dig

Dom vet hur det är

För dom har själva varit där

 

Det finns nåd för nya världar

Mycket större än den här

Nya skapelser och tider,

Nåd för allt som blir och är

Och alla deras lögner

Betyder ingenting

Tro mig när jag säger

Skammen var aldrig din

 

Du är inte ensam

Det finns dom som går med dig

Du är aldrig ensam

Det finns dom som följer dig

Du är inte ensam

Det finns dom som vet hur det är

Du är aldrig ensam

dom har själva varit där

 

och när du har rest dig

Vänd dig inte om

Finns ingen väg tillbaka

Varifrån du kom

 

Den här sången och texten så älskar jag. Den är en av mina styrkemantror när jag är nere och behöver få en bekräftelse på att jag duger som jag är och att jag inte är ensam. Så tack Jonas än en gång !

 

Så nu har jag nya ideer till att skriva i min blogg om. Syskonkärlek och så min tro som jag sagt att jag ska behandla... för i cybervärlden är jag ju inte ensam, nån läser ju iallafall vad jag funderar på...