Ja höghusliv... Det är ganska intressant. Du vet mycket om dina grannar utan att dom vet om det. Om alla karlar skulle veta hur mycket man får reda på av deras nattliga wc-besök... det hörs ganska så bra isåna här hus... Bilderna är utsikten från köket och från balkongen...När jag flyttar så är det nog balkongutsikten över Bruksviken jag kommer att sakna. Men istället så får jag ett egnahemshus, utan grannar sm smäller i dörrarna och kissar på nätterna. Nej jag har inget emot att bo i höghus egentligen, men jag undrar om det är något som kommer med åren som gör att jag börjar sakna en egen trädgård och mera avskildhet ? Fast avskilt och avskilt. Jag flyttar inte till urskogen utan där finns människor och hus runtomkring. Men det är ändå ett egnahemshus med "svärmor och svärfar" på samma gård. Men dom är så trevilga och inte alls påträngande. Mycket trevliga. Så mycket är det som blir annorlunda. Drömmer om min egen lilla örtgård. Solrosor och kaprifol. och hönor..jag har ju en så stor svaghet för djur så. Till gården hör också ett fähus...tidigare så hade S. föräldrar biffdjur.Så när jag vet det så börjar min drömvärld att flyga... häst, får, en get... men jag har sagt till S. att han måste stoppa mej och inte gå med i alla mina infall. Det räcker bra med hundarna iallafall med det att vi båda jobbar.Men en häst skulle jag så vilja ha igen. Det som jag saknar mest av min skilsmässa är förlusten av stallet och möjligheten att hålla hästarna som vi hade då. Men dom har det bra nu, det vet jag. Nuförtiden brukar jag skämta att en ny häst blir det som pensionärssysselsättning sen. Finns alltid ridskolor som man kan åka till och riktigt nära s. så finns där ett ställe ckså där dom har hästar så jag får väl göra mej bekant. Det som gör att jag trivs med stallsarbete och liknande är väl den att det är motsatsen till det rena i jobbet som sjukskötare. Tvätta händer, sprita händer men i ett stall så får jag bli skitin och bara vara. Och ett djur lyssnar så bra. Oj vad Uddis och Zebbe fick veta om mej och mina problem. och trösta mej och fick ta emot tårar. Nämen nu for jag helt från ämnet men i höghus så har jag ingen möjlighet till detta, men nu skall jag flytta så att jag kanske får den möjligheten igen. Vet ju inte vad framtiden för med sej och skönt är det.
Annars så har ju denhär dagen igen varit en dyster novmberdag. I TV har det börjat komma julreklam men inte får jag ännu någon julfiilis inte. men kanske snart. Det brukar bli sen när vi börjar lite plocka fram till lilla-jul. Stora julen skall vi vara hos S. iår. Som dottern sa: Du behöver öva...
Och följande utmaning är ju sen då att göra vegetarisk julmat... men som tur är så äter vi fisk (bara den är på WWF:s gröna lista) och så finns det soya-korv. Så vi klarar det. Har aldrig varit så förtjust i julmat.
Men höghus liv. Det kan vara himmel eller helvete eller något däremellan och kan ändra fån dag till dag från timme till timme.
Men inte är väl vardagen i ett egnahemshus heller någon dans på rosor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar