Tillbaka på berget efter en härlig ledigheten på slätterna i norr. Det välkomnande skenet över Närpes när man kommer körande så värmer. Synd bara att tiden går så snabbt där. Börjar få nog av det här distansförhållande nu. Vill börja på riktigt. Men det är mindre än halvt år kvar nu så nog ska jag stå ut. Det käänns som tiden står stilla här. Inget händer och om någon vill utveckla något och förändra på saker så blir det direkt stora protester. Och det verkar inte vad skillnad på vad det gäller, förändring skrämmer och då protestar vi. Eller pratar hägt och brett om hur dåligt det är detta nya men näär det sedaan gäller så står vi oftast tysta iallafall. Nåja jag är distraherad och skulle inte alls ha velat komma tillbaka utan stanna kvar. På egen gård. Nära till den satd som finns närmast mitt hjärta-VASA. Vi besökte Vasa gymnasium när vi var där. Ett mycket revligt och välkommande ställe. Skulle hoppas att min dotter väljer det men tror nog ändå att Åbo går före. Och det är hennes val Hon skall göra sitt val enligt vad hon vill och inte enligt vad mamma vill.
Men nu måste jag hitta inspiration och nånting för att hålla mej i skinnet och klara av detta sista halvår här på denna ö... som jag både älskar och hatar. Ett komplicerat förhållande... Jag märker det både på mej och dottern att vi ändrar när vi kommer hit... jag mår inte bra här mera. Känner mej instängd och kedjad vid att vara den som alla tror jag är, fylla förväntningar. Det är som det finns två av mej.... och jag gillar Pörtom mej bättre. Så bäst att spela teater, vänta på en Oscar och att sommaren kommer fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar